I går väcktes många katrineholmare av pampig marschmusik. Maj i by är en 123:årig tradition där musikkåren tågar på stadens gator och till kommunens äldreboenden för att sätta guldkant på Sköna maj.
Anna Larsson är 43 år. Hon deltog i Maj i by för 44:e gången. För faktum är att för många av musikkårens deltagare är det här en tradition som började redan i magen.
Annas pappa Tord Nordberg, som numera rattar bussen mellan de äldreboenden som det är långt att marschera till, började i musikkåren som 9-åring.
– Då spelade han marktrumma. Sedan spelade han bastrumma. Då tog brorsan över marschtrumman, berättar Anna Larsson.
Eftersom Anna Larsson följt musikkåren under alla år kunde hon alla rutiner när hon blev drillflicka på 80-talet. Därefter har hon varit ledare för drillflickorna och så fanbärare. Under de senaste åren har hon dock nöjt sig med att tåga intill.
– Det fick bli comeback i år när båda pojkarna är med, säger hon.
Hampus Larsson har spelat i musikkåren sedan han var 11 år. Men för Henrik Larsson var det premiär denna 1 maj. Så också för Lovisa Hedlund som är klasskamrat med honom.
– Det här är roligt, tycker hon.
Hon är också uppvuxen med musikkåren. Vid hennes sida går pappa Leif Pettersson. Både far och dotter spelar klarinett. Framför dem går mamma Annika Hedlund som är musikkårens tamburmajor.
– Det här är en speciell del av musikkårens verksamhet. En gammal tradition, säger Leif Pettersson.
Han har spelat i kåren sedan 1977. Då var han 17 år. 1985 fick musikkåren sällskap av ett gäng drillflickor. En av dem var Annika Hedlund. Några år senare blev hon tamburmajor för musikkåren och någonstans där sa det klick.
De är alla överens om att det inte blir någon vår om de inte får gå ut och spela på gatorna.
– Det är stämningen. Det här är min vårtradition. Jag kollar inga brasor eller så. Det bryr jag mig inte om. Men det här kan jag inte vara utan, säger Anna Larsson.