Yngve Larsson är något av en ekorre. Han samlar på speldosor och små miniatyrflaskor från världens alla hörn, telefonapparater, konst samt mycket mer. Det dyrbaraste i sina samlingar har han i både album och huvud –alla minnen.
En dryg timme med Yngve Larsson som reseledare i det larssonska livet blir en spännande färd. Yngve som vuxit upp på landet vid Bie flyttade in till Katrineholm. Det var krigstider och han kallades in till militärtjänstgöring som telegrafist.
— Jag låg inne i tre år. Det var en bra tid för jag fick en hel del utbildning på köpet. Och så satt jag inne i en radiobil medan de andra fick krypa runt i diken, säger han skämtsamt.
Utbildning är viktigt för honom och studera har han fått göra vid flera tillfällen. Efter lumpen arbetade han på verkstadsgolvet på SKF under förmannen Sellberg som såg potential i den unge Yngve.
— Vad säger du om att få utbilda dig till ingenjör? frågade Sellberg en dag.
Yngve som några år tidigare gift sig med Ulla, blivit pappa till sonen Greger och var husägare frågade makan om råd.
— Självklart ska du studera, blev hennes svar.
En hård tid väntade paret Larsson.
— Vi bodde i rum och kök. Det var tufft ekonomiskt och jag pluggade på kvällarna.
Men färdig blev han och fick en tjänst som ingenjör. Han stannade på SKF till 1983 då han fick avtalspension. Men för det har han inte vilat på lagrarna.
En tid var han ordförande i Katrineholms boxningsklubb. På en vägg hänger boxhandskar tillsammans med standar från bland annat Polen, dit han som ledare följde klubbens boxare.
— Dessutom gick jag med i Sportklubben och hade hand om KSK:s basketsektion för ungdomar. Jag blev lagledare och ordförande samt reseledare i basketsammanhang. En resa gick till DDR år 1963. Vid tullen stod de med k-pistar, där fick vi lämna ifrån oss våra pass.
Yngve berättar att han vid ett tillfälle var i Norrköping och satt i en bar. En ung, snygg tjej kom fram och frågade om hon fick sätta sig på stolen bredvid. Det var Marita Pettersson, landslagsspelare i basket. Hon visste att Yngve hade hand om basketen i Katrineholm och ville börja spela för staden.
— När kvällen var slut hade jag värvat tre landslagsspelare. Efter det tog vi ett par brons, SM-silver och guld i serien.
— Jag blev även PR-boss för bandyn och Ulla lagledare för damlaget i bandy. Det var jämnt skägg!
Ulla hade efter det att sonen Greger vuxit upp börjat jobba – först som ostförsäljerska på torget, sedan charkuterist och till sist drev hon restaurangen vid Jättorps golfbana. Då blev Yngve golfspelare. Tillsammans reste de runt världen på vintrarna.
Under 1980-talet började Yngves radiobana. Han gick flera utbildningar i konsten att göra radioprogram. Många är de kända personer han samtalat med framför mikrofonen.
— Jag har intervjuat alla möjliga, från Olof Palme till Carola.
Han började med politisk radio i Folkets hus och har varit programledare, ansvarig utgivare och producent. Cirka 220 intervjuer har han gjort.
Närradiosändningarna är hans kall, med undantag för de tio år han var ordförande för PRO och en tid var han dessutom ordförande i kyrkofullmäktige.
Ulla avled år 2005 och Yngve blev ensam. Men goda vänner lyser nu upp hans tillvaro. Dels Maj som hjälpte honom när sorgen var som störst och vännen Elsy som han träffar nästan dagligen.