Claes Andersson föddes och växte upp som en i en syskonskara på nio i Norrköping.
– Jag gick folkskolan och gick ytterligare ett fortsättningsår. När jag var 13 år sökte jag mitt första arbete. Jag anställdes som springpojke på Falks konditori. Jag fick köra ut tårtor i plåtlådor med cykel och springa upp och ner i trapporna i hyreshusen till dem som ringt och beställt varor från konditoriet. Hiss var inte så vanligt på den tiden, berättar Claes.
När han hade en stund över fick han bland annat skrapa bakplåtar.
– Jag blev intresserad av att arbeta i kök och sökte mig vidare till restaurangbranschen och blev kökspojke. Jag fick skala potatis och diska, säger han.
Med tiden började han klättra i karriären genom att byta jobb. Fick han någon hundring mer bytte han arbetsgivare. Innan han lämnade Norrköping för restauranger och städer som Frimurarlogen i Örebro, Storan i Linköping och Sundbyholms slott i Eskilstuna hann han upptäcka en skön mö i köket.
Claes stod bakom en köksbänk och Anna-Greta i kallskänken. Då och då möttes deras blickar och ibland kunde de vinka till varandra. Efter en tid blev de ett par och även äkta makar.
Kökspojken blev så småningom både kock och köksmästare.
Claes och Anna-Greta fick två söner och en dotter tillsammans. Dottern jobbade en tid på Valla broiler samtidigt som sina föräldrar. När företaget gick i konkurs lämnade föräldrarna Katrineholm, men hon stannade kvar. Då Claes gått i pension flyttade han och Anna-Greta tillbaka till staden där dottern bodde kvar.
– Vi bodde på Nyhemsgatan, flyttade till Källmogatan och två olika lägenheter, sedan till Norr, men där trivdes vi inte så flytten gick tillbaka till Källmogatan och senare till Sibeliusgatan.
Anna-Greta, som gick bort 2005, var konstnärligt lagd. På väggarna i Claes rum på Furuliden, dit han flyttade efter egen önskan, hänger både målade och sydda tavlor som Anna-Greta gjort.
– Att bo på Furuliden är som att bo på Waldorf Astoria. Det är bara att plinga så kommer någon ur personalen, säger Claes Andersson och berättar att han gärna skämtar med både personal och de andra som bor där.
– Ett skratt livar alltid upp tillvaron!
90-årsdagen, som infaller den 29 mars, har han delvis redan firat tillsammans med familjen.