Katrineholmaren Lillemor Strand hade flera gånger berättat för sin bästa vän Helena om den fina skulpturen i Katrineholm som också heter Helena. Hon har berättat att hon alltid har tyckt så mycket om den där skulpturen och när hon har tagit med sig sina barn till skulpturen så har de pratat lite om henne och undrat vem hon kunde vara.
Lillemors mamma Gullan har också ofta visat upp konstverken i Stadsparken och vid Gröna kulle, bland annat skulpturen Helena, när hon haft besök.
Den här dagen hade vännerna Lillemor och Helena varit och ätit i Stadsparken tillsammans med sina barn. Efteråt gick de en sväng i parken för att titta på bland annat Helena.
– När jag närmade mig statyn där på grusgången såg jag snart nog att det är ju för sjutton jag, berättar Helena. Alla blev fullständigt paffa. Det blev en alldeles helig liten stund.
Lillemor Strand och Helena Meschke har lärt känna varandra via jobbet på Kulturhuset i Haninge.
– Vi är så nära vänner och tänk att jag har funnits i skulpterad form så nära henne under hela hennes uppväxt, säger Helena, som i sin tur är uppväxt i Stockholm.
Helena Meschke minns den där gången på Västkusten när hon var åtta år och satt modell.
– Vi var i ateljén under några timmar. Det var lite kallt och jag hade en bylsig tröja på mig. Konstnären Marylyn Gierow var en av min mammas äldsta vänner.
Helena berättar vidare att det funnits en likadan skultur i gips i föräldrahemmet under alla år.
– Jag träffar fortfarande Marylyn ofta men jag hade inte en aning om att henne staty hamnat i Katrineholm och hon har heller aldrig berättat det, säger Helena.
Skulpturen köptes in av kommunen 1975 på Sveagalleriet i Stockholm. Den har stått utanför Gröna kulle nästan hela tiden sedan dess. I december 2007 försvann Helena från sin plats men hittades i april året därpå under en gran i närheten av Gatstuberg.