Eva Abrahansson, föddes i Julita, men är idag 85 år senare en glad och positiv Katrineholmare. Hennes stora dag uppmärksammades av familjen med en stor fest vid sonens hus i Gropptorp. Eva framhåller att hon är så tacksam för alla som kom dit och gjorde dagen så lyckad.
– Det var så skönt. Jag behövde inte göra någonting själv på festen. Jag kunde bara njuta av födelsedagen och hade tid att riktigt umgås med alla de som hade kommit dit för min skull, säger Eva.
Innan festen hjälpte Eva till med att baka tårtor, kakor och havrefrallor till alla kalasgästerna. Eva har fem barn, 14 barnbarn och 14 barnbarnsbarn, så den närmaste famijen är stor bara den. Men Eva berättar att hon även har många vänner som kom på besök. Sammanlagt kom det 70 sycken som alla ville vara med och fira 85-årsdagen. Därav behövde det bakas en hel del.
– Jag bakade lite extra eftersom det skulle komma så många och det smakade tydligen bra, för allt gick åt, säger Eva.
På festen fick Eva massor av presenter och andra trevliga överraskningar av sina gäster. Hemma i lägenheten står det nu ett helt hav av blommor på vardagsrumsbordet. Gästerna gav henne allt från rosor till nejlikor, och tillsammans tornar de upp sig som en mindre skog på vardagsrumsbordet. Eva berättar att hon först hade tänkt att ha festen hemma, på gården utanför lägenheten. Men när en av hennes söner fick höra om hennes planer, ringde han snabbt därpå och meddelade att allt redan var planerat. Sedan hjälptes alla barnen med deras respektive familjer till att fixa i ordning det som behövdes.
– Sonen hade ställt upp ett stort tält ute på sin gräsmatta, där vi fick plats alla tillsammans. Vädret var inte jättebra, men inne i tältet stördes man inte utav regnet. När det var uppehåll fanns det även möjllighet att vistas på deras stora veranda.
Eva växte upp i Julita. Hennes föräldrar hade en bondgård där Eva, som yngsta barnet fick lov att hjälpa till med allt som behövde göras. Senare byggde hon och maken ett hus i Julita 1955 som de hade i många år. Tillsammans fick de fem barn och efter det har familjen den närmaste familjen växt sig väldigt stor. Det gillar Eva.
– Jag tycker om att vi har en sådan fin genemskap i familje. Vi ställer alltid upp för varandra, som nu med min födelsedag. Vi umgås ofta och har det väldigt trevligt ihop, berättar hon.
och flyttade in till stan efter det att hennes make gått bort. Här lever hon ett aktivt liv och går ofta till affären nere på stan och handlar. Hon är medlem i pensionärsföreningen i stan och arbetar en del på Röda Korsets loppis Kupan. Under regniga dagar då Eva inte tar sig ut så gärna, trampar hon istället igång spinncykeln som hon har hemma. Eva säger att hon inte känner sig som att hon har blivit 85 år
– Det är ofattbart att jag har blivit så gammal. När min farbror blev 90 frågade jag honom hur det kändes, och då svarade han att "jag känner mig som en liten pojke fortfarande." Precis så känner jag också, säger Eva.
Om Eva Abrahansson:
Uppväxt: På en bondgård utanför Julita.
Jobb: Eva har tidigare jobbar som hembiträde i Julita och Eskiltuna. Hon arbetade även på ett bageri i Eskilstuna under en tid.
Familj: Eva har fem barn, 14 barnbarn och 14 barnbarnsbarn.
Intressen: Eva tycker väldigt mycket om att lösa korsord.
Dikt av Eva
Upp till 85: De första femton åren tillsammans med mor och far och tre storasyskon jag har, 6 år i skola var givet. Men arbete var skolan för livet.
I köket jag hjälpte lilla mor, tillsammans med far mjölkade jag våra kor. Vid tröskning på logen i båss och damm fick även jag träda fram. Att plocka bär och köra häst det gillade jag allra bäst. Sen blev det fem år på annan ort, mycket hände och mycket blev gjort.
Vid tjugo blev det familj och hem, Barnen de blev fem. Byggde ett litet hus vid bergets fot, där både vi och många växter slog rot. Trots slit och pengabrist var livet ändå inte trist. Det var mödan värt, ha ett eget hus att hålla kärt.
Vid 40 gled livet in i annan fas, när möjlighet till arbete gavs. Att serva folk blev min melodi och den sitter fortfarande i. Det var som att vinna på lotteri att få ett kuvert med pengar i. Tänk att få pengar i sin hand, och få unna sig litet grann.
Åren gick med stora kliv snart var det dags för pensionärsliv. Och när solen går i moln ibland, finns alltid en hjälpande hand.
Det gäller att vara positiv och hålla glädjen vid liv. Glädjen för mig finns i barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Åttiofem år nu blivit. Jag vill tacka livet.
Eva Abrahansson