Föga anade väl Birgitta och Stig Eriksson i Julita att de skulle kuska hoppbanor Sörmland runt när de 1991 köpte döttrarna Boel och Kristine var sin kanin. Då var barnen åtta och tio år och de långörade husdjuren blev kompassen som styrde dem mot en hobby för hela familjen.
– Bekanta fick oss att prova kaninhoppning och vi upptäckte att det var ett roligt fritidsintresse. Efter en tid övertalades Stig och jag att börja arbeta på tävlingarna, berättar Birgitta Eriksson.
Från det att döttrarna började tävla i kaninhoppning för 30 år sedan har de i stort sett varit med på alla sörmländska tävlingar.
– Det är nog inte så vanligt att man sysslar med kaninhoppning så länge som vår familj gjort. Av Sörmlands sju domare bistår vår familj med tre stycken.
I september 1994 bildades föreningen Sörmlands kaninhoppare och familjen har varit engagerad i styrelsen i alla år. Stig Eriksson är sedan många år ordförande i Sörmlands kaninhoppare och Birgitta har varit kassör sedan starten.
– Vår klubb har alltid haft stor verksamhet och tävlar varannan helg från april till oktober. Tidigare anordnade vi läger på somrarna. När vi slutade med det så startade vi istället Läppecupen och det är så roligt att umgås en hel helg.
Allt som behövs för tävlingar ryms i en gammal hästtransport, snillrikt möblerad för att få med allt från hinder till ljudanläggning.
Tävlingar, domarutbildningar och läger har avlöst varandra, men en händelse som satte djupa spår var takraset i Rosvalla tennishall 2010. I hallen fanns inga människor när snötyngden fick taket att ge vika, men 1 648 kaniner som skulle delta i en rikstävling begravdes i rasmassorna.
– Det var en fruktansvärd upplevelse och ett tag trodde vi att vår verksamhet var över, men vi reste oss igen och var snart tillbaka på tävlingsbanan. Efter detta blev kaninhoppningen ännu viktigare i vår familj.
I dag har familjen Eriksson 15 kaniner och har nyligen avrundat sin jubileumssäsong tillsammans.
– Många undrar hur vi orkar år efter år. Stig och jag är ju alltid först på tävlingsplatsen då vi drar hästtransporten med allt material och sist hem. Men vi får så mycket tillbaka av alla våra härliga tävlingsdeltagare i klubben. Gemenskapen och glädjen betyder så mycket och hos oss är det ingen som missunnar någon annan en framgång. Vi gläds åt varandras resultat, säger Birgitta Eriksson med värme i rösten.