Anna och Josefine Jerlström växte upp i Bie. Anna fortfarande bor kvar i föräldrahemmet. Hon studerar i Örebro till sjuksköterska och pendlar till studieorten.
– I vår ska jag och en studiekamrat åka till Kenya för att skriva vår kandidatuppsats om kenyanska barnmorskors. upplevelser av att vårda könsstympade kvinnor under förlossning. Vi fick ett externt stipendium från Karolinska institutet. Väl i Kenya ska vi bo hos massajer där den grövsta könsstympningen på unga flickor utförs. Vi åker tillsammans med barnmorskan Gunilla Ek som under många år har jobbat för att sprida kunskap i de samhällen där könsstympning fortfarande pågår.
Anna berättar att stympningen av de unga flickorna gärna sker under december, både av kulturella skäl och av praktiska, då det inte är så många flugor.
– I den värsta sortens stympning skärs blygdläppar och klitoris bort och sedan "häftar" man ihop såret med taggar från ett acaciaträd. Flickornas ben binds ihop till dess såret har läkt. Kvar finns bara ett litet hål, vilket gör att både menstruationsblod och urin har svårt att komma ut. Då Gunilla Ek visade hur man kan bedöva och sy ihop såret med tråd efter en förlossning märkte hon hur människorna tagit detta till sig och att med mer kunskap har fler och fler slutat med stympningen.
Anna vill själv bli barnmorska då hon kan läsa vidare efter 1,5 års tjänst som sjuksköterska.
– Jag hoppas att jag kan få en tjänst vid akuten på Kullbergska sjukhuset när jag tagit min sjuksköterskeexamen. Jag har gjort praktik där och trivs verkligen i arbetslaget.
Innan hon började sin vårdutbildning jobbade Anna på McDonald's i Katrineholm under fyra år.
Tvillingsystern Josefin, bor i Rimbo, och har tidigare också jobbat på samma restaurang i Katrineholm, men bara under ett år.
– Jag började studera tidigare än Anna och blev klar med min masterexamen i våras. Jag är husdjursagronom. Min inriktning är att förbättra villkoren för djur vid slakt.
Josefine har redan varit på uppdrag i Afrika. För två år sedan bodde hon i Etiopien ett halvår och skrev sin kandidatuppsats om slakt och djurhantering. Hon besökte det största slakteriet i Etiopien.
– Det var ett djurens hemska helvete. 40–50 djur slaktades åt gången och det var som att gå i ett blodbad. Avhuggna huvuden låg överallt. Kvinnor arbetar inte i slakterier och arbetade när jag var där med att bygga ett nytt slakteri enligt tysk modell. Förhoppningsvis kommer hygienen och djurvälfärden vid slakt att bli förbättrad. Köttet blir bättre om djuren inte stressas.
Josefine har även synpunkter på transporter och slakterier i Sverige.
– Här är djurhanteringen mer etisk, det går inte att jämföra med hur det var i Etiopien. Men även i Sverige kan djurhanteringen och djurvälfärden förbättras.
– Jag förstår inte hur du klarar av att se allt du har sett i slakterierna. Du som tidigare var så känslig och skulle rädda allt, till och med daggmaskar. Nu är du slaktare och jägare, säger Anna.
– Jag vill förändra och förbättra djurhanteringen och måste veta vad som sker, svarar Josefine.
Josefine träffade till och med sin pojkvän i ett slakteri.
– Jag skrev min mastersuppsats om slakt i våras och besökte olika slakterier i Sverige. På ett av dem var jag i sex dagar, gjorde undersökningar samt slaktade. Under samma period jobbade min blivande pojkvän som styckare på samma ställe. Det är ovanligt att tjejer är slaktare. På våra dejter lärde han mig att skjuta, han är jägare och nu är jag också det.
– Jag skulle aldrig kunna ta ett liv. Jag är mer för att rädda liv, säger Anna.
– Du är så empatisk och är en naturbegåvning när det gäller att kunna ta hand om människor och passar jättebra inom vården. Det är roligt att du valde att studera vidare. Genom det utvecklas vi båda två och kan göra skillnad i världen, kommenterar Josefine.
– Tack, älskling! Men första gången jag skulle ta blodprov darrade jag på handen. Patienten frågade om jag hade gjort det förr och jag svarade att jag hade stor vana, säger Anna och ler.
– Vi delar blod och gillar blod, skämtar Josefine, som för tillfället är sjukskriven efter en knäoperation.
Båda tror att deras engagemang bottnar i föräldrarnas yrkesval. Mamma Elisabet är socionom och pappa Per Eje pastor.
– Mamma har alltid sagt: Ni måste ha en utbildning!
Tvillingsystrarna Jerlström berömmer ofta varandra och sitter gärna nära.
Två unga tjejer med uppdrag att förbättra världen.
Anna och Josefine Jerlström fyller 25 år den 21 december
Anna: föddes först, har jobbat som personlig assistent, läser mycket – gärna en serie böcker av en favoritförfattare, tidigare mer blyg men har blivit mer av en ledare, studerar
Josefine: ledartypen redan från födseln, har jobbat på slakteri, som kvalitetsansvarig på en chark och som cv-coach, läser böcker om hon måste, headhuntad till ett jobb som extern rådgivare för Krav