Mötesplatsen för en intervju är given: gymnastikhallen, den ombyggda tennishallen som sedan 2011 gett bättre utrymme och förutsättningar för utövarna av denna sport. Vania Dal plockar i kartonger med Bamseprydda tröjor för de minsta, pratar på och konstaterar att rådjuren har tagit alla penséer hemma vid huset i Strångsjö.
Den 11 april fyller hon 75 år, men hon ska inte fira födelsedagen, säger hon.
– Det räckte med att fylla 50, det höll på i en vecka. En minut i tolv, jag skulle gå och lägga mig, stod det 40 personer i min hall. De hade allt med sig, tårtor och smörgåstårtor, sopsäckar, allt.
Man förstår att det är ett kärt minne. Att hon varit och är en klippa i föreningen råder det inget tvivel om.
Vad gäller 75-årsdagen så blir det väl firande med familjen när ett barnbarn fyller år tre dagar senare, säger hon.
– På måndag går jag väl hit som vanligt.
Det där att hålla på och gymnastisera, det kom nog bara, säger Vania. Hon stod på huvudet och på händer och slog kullerbyttor.
– Jag började nog i Katrineholmsgymnasterna när jag var sex år. Då hade pappa tröttnat på att jag jämt höll på med gympa inne, stod på händer mot väggar och dörrar. Han tog med mig. Första lokalen var i Södra skolan, det som blev Panzardazzet.
Att stå på huvudet är Vanias speciella grej. Hon har gjort det på bild i Lövatunneln som en av Katrineholms eldsjälar genom åren. För dem som ifrågasatt om hon verkligen stod på huvudet har hon helt enkelt visat.
Kan du gå ner i spagat?
– Det kan jag nog, när jag är uppvärmd.
Vania Dal har en gedigen utbildning. Hon gick på Lillsved, gymnastikfolkhögskola, och på kurser på Riksidrottssförbundets Bosön. Utöver gymnastiken har hon för egen del sysslat med simhopp, tennis och basket. Första jobbet hade hon i Vingåker.
– Jag började i badhuset när Börje "Buckla" Pettersson var badmästare, säger Vania och berättar om hur hennes chef förde fram henne att använda nya idéer och leda ett gäng bandykillar som ville träna.
– "Vi har en nyutbildad ledare här från Lillsved" sa han. Jag var bara 19 år. Men de blev fler och fler som kom och tränade.
Vania och maken Jan, bortgången för fyra år sedan, fick tre barn. De bodde i Vingåker och i Gnesta några år. 1971 köpte de hus i Strångsjö och flyttade in till jul1971. Där tänker Vania bo kvar. Hon tycker om sin trädgård, och det händer att hon sitter still och stickar.