Ola Johansson bor i Strångsjö tillsammans med hustrun Lola och den vänliga golden retrievern Kirre.
På husets väggar ses dock tavlor med en annan hundras.
– Vi har varit uppfödare av berner sennenhundar. Det är en hund som tror att den är en häst. Vi lärde hundarna att dra en kärra och har rest från Göteborg till Luleå för att delta i olika arbetsprov med dem, berättar Ola.
– Kirre verkar dock vara mest intelligent, säger han och ser på hunden som svansar med överallt.
Ola, som är uppvuxen i Norrköping, minns att hans far en dag under andra världskriget kom hem med en överraskning. I rockfickan hade han en liten svart valp som han gav till den överlycklige sonen.
– Det var en blandning mellan tax och pudel. Den var rar som valp, men växte upp och såg ut som fan själv. Sen var jag fast för hundar, skrattar han.
Fadern var musiker och Ola fick ta pianolektioner.
– Jag lärde mig inte att läsa noter, utan spelade på gehör.
När kriget var över flyttade familjen till Linköping.
– Vi bodde vid Kungsberget. Jag såg alla flygplan som landade och startade. Och när det senare var dags att börja jobba var det naturligt att börja på Saab.
Under Olas skoltid flyttade familjen till Stockholm en tid på grund av faderns jobb.
På en ungdomsgård hörde Ola ett band jamma.
– De frågade mig om jag kunde spela. Och jag drog till med en halvlögn och sa ja. Sen blev jag deras pianist.
Ola återvände till Linköping i samband med lumpen på F3 Malmslätt.
– Herre gud vad härligt, flyget igen! Jag gick en nitarskola på Saab och nitade plåt. Men det blev tråkigt i längden. Jag trillade in på elsidan i stället. Och pulade med elektronik på fritiden.
Han lämnade Saab för ett jobb som elektroniksäljare. Träffade amerikanen Tom Longo som lockade honom över till Transitron electronics. Efter tre år var det dags att byta jobb. Nu blev han "big boss" i Skandinavien för Signetics som handlade med brusreducering. Bostadsorten blev Järna.
Så dök Longo upp igen och erbjöd ett chefjobb på Fairchild som skulle etablera sig i Skandinavien.
– Jag slutade efter nio år, fick medalj och drog till Idre, där vi köpte värdshus och en bensinstation. Där hade vi en stugby också. Jag tänkte att det fick vara nog med mulitnationella tankar. Men det var innan jag blev delägare i Detectus AB.
– När jag hoppade av allt, ville jag bo nära stambanan, E4 och en flygplats. Det var då vi hittade vårt hem här i Strångsjö.