Emma Johansen tycker om bilder och ännu mer sin familj. Väggarna, i det röda huset Lillebo i utkanten av Österåker där hon i dag bor tillsammans med sin sambo Micke, är fyllda med foton på nära och kära.
På några av alla fotografier ser man henne i balklänning.
En studentmössa som är ett minne från tiden på Ellwynska skolan sitter nu på ett robothuvud med ilsket röda ögon, långt från de glada och förväntningsfulla blå ögon som Emma hade när hon bar den.
– Robothuvudet är Mickes. Han samlar på filmprylar, berättar Emma.
I bokhyllorna står fler filmfigurer, Jokern och Batman, Irobot och en apa från filmen Apornas planet med flera. Men här finns även hela säsonger av Emmas favoritserier One tree hill, Vampire diaries och några fler på dvd.
– Jag kan se dem om och om igen, säger hon och ler.
Hon gillar heminredning och att titta i inredningstidningar för att få inspiration.
– Men det är lite svårt att bestämma sig för hur man vill ha det.
Vid matsalsbordet står stolar utan sitsar. De har hon plockat bort för att klä om.
– Det här är tyget jag har valt, säger hon och visar ett milt brunt blommönster på en vit botten.
Om hon tar tid på sig för att välja inredning var hon mer bestämd då hon fyllde 18 år.
– Jag sa bara till min pappa att nu flyttar jag ihop med Micke. Han hade tidigare hindrat mig för han tyckte att hans lilla flicka var för ung ännu. Micke är uppvuxen i Österåker och jag träffade honom då jag var i byn under en sommar när jag var i 16-årsåldern.
Emma har yrkesvalet klart. Hon ska bli sjuksköterska och pluggar nu in en del mattekurser hon behöver för att läsa vidare från undersköterska som hon är i dag. Hon är dessutom timvikarie på en servicebostad i Katrineholm för handikappade.
– Min mamma var undersköterska och min faster och en kusin också, så vårdyrket ligger i släkten.
Emmas mamma dog när Emma var i tolvårsåldern och hon fick tidigt lära sig att hjälpa till hemma. Likadant var det för hennes två bröder. Och så för ett år sedan dog även hennes pappa.
– Om jag säger att jag är Nils-Oves dotter är det ingen som vet vem min pappa var. Men om jag säger "Majorn i Valla" då vet alla som bor där vem jag är.
– Jag och mina syskon har många omkring oss trots att våra föräldrar har gått bort. Om jag inte hade haft Micke, svärmor och svärfar, min ingifta faster och många fler runt mig, vet jag inte hur det hade gått. Jag är så glad över dem!