Hemma hos Bozze finns massor att titta på, från bakpulverburkar till små fina bilmodeller, från antika termosar till propagandaaffischer från andra världskriget.
Inför 70-årsdagen den 26 september får Katrineholms-Kuriren komma på besök.
– Jag skulle ordna ett museum, men nu är jag för gammal, säger Bozze Lundgren.
Han heter förstås Bo, men går under sitt smeknamn. Det är så lokalt känt att han fått post adresserad enbart med "Bozze Lundgren Katrineholm".
– En kompis gillar Rolling Stones och åkte till New York när det var konsert. Då skickade han ett kort till mig där han skrev så, och så skrev han "snälla posten".
När han tar plats bakom köpmansdisken full av prylar för att bli fotograferad skojar han om att han blir som Sjökvisten i Åsa-Nissefilmerna.
– Det är så jävla dammigt allting. Jag bor ju själv, så jag har ju ingen att göra mig till för, säger han.
Han trivs bland sina grejer, och med att sköta sig på sitt sätt. Diabetessköterskan som han träffar ibland har inte mycket att sätta emot.
– Min mathållning är bedrövlig. I den mån jag äter så är det fel. Jag har inte råd att äta;jag måste ju köpa en massa skit! säger han och skrattar.
Samlandet började 1970.
– Då tog jag fram det som hade överlevt sandlådan.
Bozze växte upp i Skärblacka och bodde sedan i Norrköping. Östgötskan har han behållit fastän det är 40 år sedan han flyttade till Katrineholm.
– Jag har alltid varit biltokig. Min farsa var urmakare. När jag kom hem från skolan hjälpte jag honom, och då tänkte jag att han kunde ha varit bilmekaniker i stället. För jag är lite insnöad på skrot.
Bozze blev bilmekaniker. Han har jobbat som traktorreparatör, kört lastbil och skött lager och transporter på Bofors filial i Norrköping. I Katrineholm jobbade han på Hansen racing i Sköldinge, och så på Cementgjuteriet.
Han ska inte fira sin födelsedag på något särskilt vis, säger han.
– Kommer nån hit får de tårta.
Hur har livet varit tycker du?
– Ja, skulle jag få leva om det är det nog en del jag skulle ändra på. Man säger att man lär så länge man lever, men ibland vore det nog bra om man kunde från början. Jag skulle ha satsat på språk i stället, och jobbat som tolk.
Engelska lärde han sig inte i skolan; det har han lärt sig själv.
– På 60-talet gick jag på bio tre gånger i veckan, och så köpte jag amerikanska biltidningar. När jag sitter vid datorn är det mesta på engelska, och det tänker jag inte på. Tyska är också rätt kul, och ryska är rätt intressant.
I ett garage står en Ford Anglia från 1950.
– Den är rolig att ha, för det är en sån bil som folk har associationer till.
Böckerna är också många hemma hos Bozze.
– Böckerna jag har handlar antingen om bilar eller om andra världskriget, eller så är det memoarer eller reseskildringar. De enda romaner jag har är Lars Widdings Sorundasvit.
De fina små bilmodellerna i vitrinskåp har han byggt, skala 1:25. Han visar en kartong med en massa smådelar som ligger huller om buller, ett marknadsfynd.
– Det här ska bli en Opel Kapitän.
Medan han sitter och bygger kan det hända att Jussi Björling, Fats Domino eller en operettmelodi tonar ut i lägenheten.
– Jag lyssnar på musik på Youtube. Jag har ingen skivspelare. Det önskar jag mig i 70-årspresent.