Numera bor Wängåker i Katrineholm, även det en plats som passar honom.
– Att bo så här – man är enormt lyckligt lottad om man tycker om idrott, säger han.
Det gör Rodny, framförallt det mesta med boll. Han har varit med på de flesta håll och kanter, se faktarutan nedan.
Han är ständigt på väg någonstans, antingen i jobbet eller mot något bollspel. Rodny Wängåker är, tillsammans med sin fru, egen företagare inom terapi, behandling och assistans. På frågan om han är ordningsam säger han nej, men han får hjälp.
– Jag har en fru som är väldigt ordningsam. Jag dubbelbokar och trippelbokar.
Rodny har energi att kanalisera, och trivs med sina uppdrag som konsult, jobbet på Karsudden, och att ha saker på gång.
– Jag tycker om att ha det så. Det ska hända nånting.
Han tycker också om att utvecklas och lära sig nytt. I yrkeslivet har han förflyttat sig från ammunitionstekniker till att syssla med terapi och behandling av människor som befinner sig i svåra omständigheter i livet.
På FFV, Förenade fabriksverken, senare Nammo, i Vingåker, jobbade han i femton år. Han krävde utbildning för sitt jobb som ammunitionstekniker, och genomförde också delvis utbildningar för personal. När företaget beslutade att inte fortsätta utbilda personalen blev Rodny så upprörd att han sa upp sig på stående fot.
Det ledde honom till jobb på Håkanstorp, behandlingshem för missbrukande ungdomar. Det var inte svårt att få kontakt med dem men frågan Rodny ställde sig var: hur hjälper man dem? Sedan dess har han läst psykoterapi i fyra år för att kunna sin sak när han möter människor i behov av förändring. Och han menar att det går att förändra.
– Det var mycket roligare att jobba med människor, konstaterar han.
Livet har också lärt honom att många, till exempel funktionsnedsatta, får kämpa för sina rättigheter gentemot myndigheter. Det gör honom upprörd.
Annat som han lagt energi på genom åren är att renovera huset. Frun ser hur det ska bli och han gör. Det är en ordning som han är nöjd med.
När det nu drar ihop sig till 50-årsdag ska Rodny och hans familj fira med en kryssning i Karibien.
En övning under en utbildning, som handlade om var han befinner sig i livet, gav honom en riktig tankeställare.
– Jag tänkte att jag ska leva ända till jag dör. Jag tänker inte dra ner på livstempot.