Födelsedagsfirandet sker med många gäster och massor av kaffebröd. Aina har bakat.
– Jag var och handlade i går. Jag gick vid tio och var väl hemma kvart över tolv igen. Då hade jag varit på fem ställen, berättar hon dagen före födelsedagen då Katrineholms-Kuriren kommer på besök.
I över 70 år bodde Aina Jonsson i Läppe. För några år sedan flyttade hon till Sävsta servicehus i Vingåker.
– Bilen började bli skraltig och så var det huset...
Hon går med rullator sträckan från servicehuset och ner i samhället.
– Ja, hur skulle jag annars? Det kostar 50 kronor att åka bil, det blir 100 kronor fram och tillbaks.
Härom dagen var hon in på Provinsbutiken och köpte ett nät att ha över jordgubbslandet så att inte fåglarna tar bären. Hon har en kolonilott med potatis, lök, jordgubbar, hallon, bönor, rabarber, gräslök och lite till.
– Jag vill ha mitt land. Det är så roligt när det växer.
I köket står buketter med vilda blommor: prästkragar, smörblommor, ärenpris och andra örter, och så syren.
– Jag plockar alltid blommor när jag är ute.
Samtalsämnena växlar över vida områden, från regnvädret utanför fönstret till dagens flyktingströmmar och alla plågade människor som söker sig från elände.
Själv lämnade hon ett fattigt Åland. Det gjorde också hennes bror.
– Han var på sjön. Han åkte samma dag som jag åkte. Sen såg jag honom aldrig mer.
Brorsdottern, som ingen kände till under lång tid, kommer till Arlanda från sitt hemland USA på Ainas födelsedag.
– Det är 40 år sedan jag såg henne. Hon fyller 70 år den 20 juni.
Ainas tankar snuddar vid många människoöden. Släkten är stor och mycket har hänt under alla år.
– Vi var sex ungar. Vi hade en far som inte brydde sig om oss. De flesta kom på barnhem. Jag kom till fosterhem.
Aina är stolt över sitt liv, sitt arbete, och allt bra som kommit ur dåliga förutsättningar.
– Det ser man ju vad man kan åstadkomma utan att gå i stora skolor. Jag har levt i 95 år.
Sin make träffade Aina efter två dagar i Läppe. De fick två döttrar. Maken gick bort 1995. I 40 av sina år tillsammans tillbringade de somrarna i sitt hus på Åland. 1980 åkte de till USA och hälsade på släkt.
– Vi var borta i sex veckor. Och sen 1981 var de här, hos oss på Åland, och då hade vi 60-årskalas. Både min man och jag fyllde 60, och vi var 65 personer. Då hade vi middag och dansade till klockan fyra på morgonen. Då var det annat! Det var nog det största kalaset.
När Aina fyllde 90 för fem år sedan kom 70 personer.
– Jag tycker det är roligt att umgås, säger Aina, som ofta bjuder någon av sina husgrannar på middag.
Hon sprättar kort efter kort vid köksbordet när posten dumpit ned på dörrmattan. Födelsedagsgratulationerna trillar in.