Nu, den 27 januari, fyller Bo Nellhag 80 år och skakar på huvudet åt detta faktum.
– Det är inte klokt. Det är kämpigt, säger han.
Som ung hade han fotografjobb på tidningen Se som mål, och siktade på att bli den första fotografen på månen. Så blev det inte, varken Se eller månen, men hans ambitioner har tagit honom rakt in i händelsernas centrum. "Jag är en jävel på att hålla mig framme", sa han till den legendariske tidningsmannen Carl Adam Nycop när han sökte jobb på Expressen.
Bo Nellhag föddes i Torshälla och växte upp i Eskilstuna.
– Jag började ta bilder redan när jag gick i skolan. Min första tidningsbild tog jag när jag var 15 år, isracing på Eskilstunaån.
Som 17-åring fick han anställning på tidningen Folket. Han gjorde lumpen på kustjägarutbildningen KA 1 i Vaxholm.
– Då vidgades vyerna, när jag kom till Stockholm. När jag skulle jobba efter lumpen sökte jag mig till Expressen.
På Expressens Göteborgsredaktion hamnade Bo mitt i Ingemar Johansson-eran och fotade från ringside. De tunga jobben till trots hade han dåligt betalt, hade knappt råd att bo, och skrattar åt sig själv och sin vilja att vara som fotograferna på de stora bildtidningarna.
– Fotograferna på Se hade sportbilar. Så jag hade sportbil. Jag var så fattig så jag stängde av motorn på Göta älvbron när det var kö, för att spara soppa.
Efter ett år på kvällstidningen fick Bo jobb på Dagens Nyheter. Det var 1959. Därefter blev han filmfotograf på Sveriges television och Aktuellt. Ett tag provade han lyckan som reklamfilmare, Första utlandsuppdraget, Olympiaden i Rom 1960, hade han som reklamfilmare. Jobb för tv vid Olympiaden i Tokyo 1964 blev hans genombrott. När TV2 startade 1969 blev han värvad dit.
Korea och Vietnam hörde till de första utlandsjobben. Under några år bosatte sig Bo i Rom och jobbade som utrikesfotograf i Mellanöstern och Afrika. Mot slutet handlade bevakningen mest om konflikten mellan Iran och Irak, och till sist Afghanistan. Han bodde en vända i Norrköping, och sedan i Washington DC. Därifrån vände han hemåt när Östnytt startade en redaktion i Eskilstuna.
I sitt och hustrun Margarethas hem i Skogvaktarbostaden i Julita sorterar han sitt bildarkiv och sina minnen. En hotellrumsnyckel vid en metallbricka är symbolen för ett av dem. När Bo efter ett uppdrag återkom till sitt hotell i Beirut var såväl hans rum som hela våningsplanet borta. Dramatiken och riskerna har varit en del av hans yrkesliv.