Hon har egentligen semester men vi bokar ändå in intervjun. Det blir en fredag i början av augusti och Charlotta Frondelius har just varit hos frissan.

– När jag berättade att jag skulle till Kuriren ville hon locka mitt hår. Så här fin i håret är jag inte alltid, skrattar hon.

Charlotta Frondelius har blivit nominerad av en gudstjänstbesökare som vill vara anonym:

"(Charlotta Frondelius)... är glad, trevlig och chosefri, ger oss besökare alltid något att tänka på i sina predikningar. Dessutom har hon alltid ett vänligt ord till alla människor, men det största är nog att hon alltid SER oss alla".

– Jag blir rörd av de orden. Speciellt det där om att "se". Det är något som jag tycker är viktigt, säger Charlotta Frondelius.

Det var inte självklart att hon skulle bli präst. Först kom hon in på läkarlinjen och studerade medicin. Efter ett år stannade hon upp och lyssnade inåt.

– Livet är för kort för att inte göra det som vi innerst inne vill, säger hon.

Musik är viktigt för henne och är en av de saker hon älskar med kyrkan. När hon pluggade teologi i Linköping framförde hon ofta egna låtar som handlade om andlighet och tro.

Sin gudstro har hon haft så länge hon kan minnas.

– Ända sedan jag var barn har jag vetat att det finns en kärleksfull Gud, säger hon, slår ut med händerna och fortsätter:

– Tron bär mig både som präst men också som människa. Men bara för att man är troende är man inte lovad ett liv utan problem och bekymmer. Men tron bär mig, det är som en famn att luta sig mot. Det är underbart.

Charlotta Frondelius skrattar ofta när hon pratar.

– Jo, jag är nog ganska glad i grunden, det är min personlighet. Och så jag har roliga människor runt omkring mig. Inte minst i Julita. Där finns många härliga och fantastiska människor, säger hon.

Så ser hon allvarlig ut ett slag.

– Men ingen kan vara en solstråle varje dag. Jag tror att om man är ärlig om det kan man få bra och givande relationer med andra människor, säger hon.