Själv är jag inte fullt lika avancerad utan nöjer mig lätt med att studera tillströmningen vid min fågelmatning.
Kalla dagar finns både det ena och det andra här i skogskanten, 21 steglitsar till exempel Och den lilla fågeln är ju som ett smycke, så den kan man kika länge på.
Andra trevliga individer kan vara några bergfinkar, ett par fasaner, en stenknäck, övervintrande ringduvor eller bara ett gäng pilfinkar/gråsparvar. Alltid lika trevligt att kunna bidra med käk, tacken blir mindre flygfän under sommaren, helt klart.
Men så ibland händer något helt oväntat. Som den gången jag skulle ut med hundarna en sommarmorgon, allt var som vanligt när jag kastade en blick över lupinerna längre ner på tomten.
Men vad nu då, lyste det inte ovanligt blålila om några av blommorna? Det riktig glimrade faktiskt. Och visst, jag hade fått besök av en påfågeltupp! Han var grann. Och för att inte skrämmas gick jag. Jag tänkte att om han var kvar när jag kom åter, skulle jag fota honom. Det var han och förevigad blev han. Efter poseringen började han vandra hemåt. Undrar vad bilförare, som mötte honom, tyckte.
Senare, under förvintern, hade jag ett ännu mer spännande fågelmöte, denna gång på Munkleden, Julitabygdens fina vandringsled kant i kant med Öljaren. Stor mörk fågel, Väldigt stor mörk fågel. Korp? Hm, i sådana fall enorm. Han visade sig fler gånger, gärna i strandkanten, men det dröjde ända till en rejält blåsig dag i december då jag kunde studera den mäktiga gästen närmare. Fyra gånger såg jag honom i motvind utefter Munkleden, sen kom han som en raket tillbaka, vände vid Julita gård och gjorde samma sak igen.
Stor och mörk, rovfågelnäbb, och vid kontakt med kunnig naturmänniska var saken klar – en ung havsörn!
Wow, vår natur bjuder verkligen på det mesta här i Julita.
Gunnel Malm
Julita