Korndockan vill möta ungdomar

Föreningen Korndockan finns i Katrineholm, Vingåker och Glindran i Björkvik.

– Man kan säga att Korndockan bevarar förgänglig konst som flätade saker av naturmaterial, till exempel kornstrån, slår de församlade fast.

Anita Nilsson plockar upp ett informationsblad om föreningen ur sin väska. Där står att föreningen Korndockan startade år 2003. Målet är att bevara och främja kunskaper om gamla hantverkstekniker i social samvaro. I väskan har hon även medlemslistan på 53 personer och en inbjudan till det kommande årsmötet.

– Vad bra att du hade alla papper med dig. Du är en riktig baglady, skämtar de andra i den grupp som i tisdags samlades i Studiefrämjandets lokaler på Köpmangatan i Katrineholm.

Just den här gruppen träffas en dag i veckan i Studiefrämjandets lokaler på Köpmangatan i Katrineholm, med ett längre pass på tisdagseftermiddagarna och ett kortare på fredagseftermiddagarna varannan vecka.

Lena Palmblad har rest in till Katrineholm från sitt hem i Baggetorp.

– Jag var tidigare med i ett stickkafé i Vingåker. Men nu sökte jag mig hit i stället, berättar hon.

Kerstin Jakobsson har varit med i hantverksgruppen i många år. Först i Björkvik och nu i Katrineholm.

– Vi brukar vara upp mot 13–14 stycken vid våra träffar. I dag kanske några stannade hemma på grund av det hala väglaget. Och vi gör förresten mer än stickar, säger hon och visar bilder i mobilen på en vas gjord av en rund, hög chipsburk som kapats och klätts med hoprullade boksidor. En annan bild visar decoupage-alster där servettmotiv klär utsidan av en batterilykta. Det gäller att tänka på brandsäkerheten.

– En annan gång gjorde vi pappersblommor av färgat kaffefilter, berättar någon annan i gruppen.

Om man räknar bakifrån är Astrid Algard den yngsta deltagaren den här dagen med sina 91 år.

– Jag trodde att jag aldrig skulle få den här halsduken färdig. Jag började med den för minst två år sedan Men så hade jag inget annat som jag höll på med och då plockade jag fram den här igen. Vad heter den här sticktekniken, nu igen? frågar hon.

– Kvastskaftsstickning, svarar bland andra Kristina Larsson som sitter med sin stickning bredvid Astrid.

Kvastskaftsstickning verkar nästan lika svårt som det är att uttala ordet. Så vips är halsduken färdig och Astrid lägger den om sin hals och ler.

– Nu ska jag bara göra muddar till handlederna, fortsätter hon.

Anita Nilsson har dagens största garnnystan.

– Det är ett bouclégarn och inte så vanligt längre, informerar hon.

– Det kan vara svårt att använda gamla beskrivningar då garnsorterna är andra nu. Jag stickar ett babyset till en kvinna som snart ska få barn. Det var meningen att det skulle vara 0–3 månader, men det blir nog mer för ett 3–6 månader gammalt barn, säger Kerstin Jakobsson.

Det skrattas och pratas hejvilt runt bordet. Mitt i alltihop sitter Gunvor Olausson och stickar koncentrerat och tyst. Ibland tittar hon upp och ler instämmande med de andras kommentarer innan hon fortsätter sitt arbete.

Allt enligt föreningens motto att bevara gammal teknik i social samvaro. Fler deltagare hälsas välkomna.