Britt Dahlberg föddes långt bort från sina föräldrars hemland Sverige, i staden Tsingtao i Kina. Hon levde sina första fjorton år i Kina, något som kom att prägla henne för livet.
Ungdomsplanerna på att bli lärare för blinda i sitt uppväxtland gick om intet av både politiska och personliga orsaker. Föräldrarna var svenska missionärer som började sitt arbete i Inre Mongoliet där fadern, som var läkare, avled innan Britt föddes. Modern fortsatte sitt sociala arbete på skolor, inom sjukvård och i barnhem på det missionsfält i mellersta Kina där hon från början tänkt sig att arbeta. En av de saker hon arbetade för var att flickor skulle slippa att få sina fötter bundna.
Britt Dahlbergs uppväxt präglades av kinesisk kultur och kinesiskt levnadssätt, liksom av den förtröstan på Gud som drev missionsarbetarna. Tillvaron innebar också i de orostider som ständigt rådde under dessa år på 1920- och 1930-talet mycken dramatik och ständiga uppbrott. Sin skolgång fick hon i den svenska internatskola som fanns i Peking, dit hon kom som åttaåring, och senare i en svensk skola i hemprovinsen Shantung.
Som femåring, 1929, såg Britt Dahlberg Sverige för första gången, då hon och modern bland annat besökte morföräldrarna i Örebro. Båtresorna till och från Sverige var upplevelser i sig. 1929 stannade hon och hennes mor en tid i Indien, där moderns syster arbetade. Vid den andra hemresan, 1938, besökte de en annan syster med familj i Amerika. Tanken var att både Britt och hennes mor efter några år skulle återvända till Kina, men andra världskriget och sedan kommunistregimen satte stopp för planerna. De blev kvar i Sverige för resten av livet.
För Britt Dahlberg, som kände Kina som sitt hemland, blev mötet med Sverige något av en kulturchock. Hon gick i realskola i Örebro, arbetade på sjukhus och som kontorist.
I Örebro träffade hon sin blivande make, som gjorde militärtjänst där. Han kom från Jämtland. De gifte sig 1945, och bosatte sig då i Ekesjö i Vingåkers grannskap.
1946 fick Britt en son. Strax därefter blev hon svårt sjuk, och det visade sig att hon fått en hjärntumör. När den opererades bort blev hon gravt synskadad. Hennes strävan alltsedan dess har varit att leva så normalt som möjligt. Fem år efter operationen föddes en dotter.
Som seende tecknade och målade Britt Dahlberg. När hon inte kunde se lärde hon sig att göra konsthantverk i halm, och utbildade sig till keramiker. Hon hade egen verkstad där hon ledde kurser för olika studieförbund. Hon hade också elevgrupper på Vidåkersskolan.
Hon var mycket föreningsaktiv i Synskadades förening, både på distriktsnivå och lokalt, och i SKKF, Synskadade konstnärers och konsthantverkares förening, på riksnivå. Britt Dahlberg var en av de åtta som bildade föreningen 1971. I många av SKKF:s utställningar i Sverige och övriga Norden har hon deltagit med keramiska verk. På senare år var hon engagerad i Svenska kyrkans arbete i Vingåker, främst med flyktingar.
Britt Dahlberg var sedan 1955 bosatt i Vingåker.
På senare tid tröt de kroppsliga krafterna, men sin tåga hade hon kvar ända till slutet.
Närmast anhöriga är sonen René Dahlberg och dottern Rosel Jern Hellmark med familjer.