Julitabon och konstnären Clara Waller såg dagens ljus i Uppsala och hann med några år i Stockholm innan hon kom till Julita med dåvarande maken. Fågelsta säteri fanns i släkten och tack vare det tidigare delägarskapet har hon alltid haft viss ekonomisk trygghet.

I skolan hade hon bäst betyg i de så kallade övningsämnena: teckning, musik, gymnastik. Men när hon skulle studera vidare blev det statistik, nationalekonomi och matematik. Därefter blev det några år som gymnasielärare.

– Jag var mattefröken på Östermalm i Stockholm ett tag och cyklade från Söder till jobbet, vilket då ansågs konstigt. För att ändra intrycket tog jag Porschen ibland.

När flytten hade gått till Julita jobbade hon en kort tid som lärarvikarie på skolan där. Sedan ägnade hon allt mer åt måleriet. Konstnärskapet var inte plötsligt påkommet; hon hade en begåvning redan som barn och minns att morfar försåg henne med konstnärsmaterial.

– Han var en klok man. Han gav mig riktiga färger.

Hon började med olja men övergick snart nog till akvarell, som hon har hållit fast vid under åren.

Det är lätt att tänka att det är ljusår mellan matematikens exakthet och friheten i måleriet, men Clara Waller har haft stor användning av sina studier under åren.

– Det finns många länkar mellan konsten och matematiken, precis som det gör med musiken, säger Clara Waller.

1990 var hon med och startade konstnärsföreningen Kikk i Katrineholm och hon har ingått i styrelsen till och från under alla år. Kikk, och kulturföreningen Fogelstad, är kanske de två engagemang som man främst förknippar med henne. Till Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad, vars arv föreningen bevarar och utvecklar, kände hon i ungdomen viss skepsis.

Elisabeth Tamm, Fogelstads godsägare och medborgarskolans grundare, var Clara Wallers pappas moster, en kvinna före sin tid som levde ett okonventionellt liv.

– Jag hade mest hört om medborgarskolan från vårt Uppsalaperspektiv, erkänner Clara Waller.

Men så blev hon värvad till kulturföreningen Fogelstad av Inger Hålling och deltog i första årsmötet i 90-talets mitt. Sedan dess har hon varit en tongivande röst i föreningen, djupt imponerad av hur mycket före sin tid Elisabeth Tamm och medborgarskolan var.

– Det är en otroligt bra förening att vara med i. Vi har roligt, vi åstadkommer något som känns viktigt, alla gör sin del.

Clara Wallers bror Fredrik Liljencrantz gick bort i slutet av förra året. I arbetet med att ta reda på hans kvarlåtenskap fann hon en hel skrivbordslåda med hittills okända brev till Elisabeth Tamm. Vad som ska hända med dem vet hon inte än, men hon är onekligen nyfiken på deras innehåll.

På sistone har Clara Waller inte hunnit med att måla så mycket som hon skulle vilja. Men hon är stolt och glad över ett tämligen nytt offentligt uppdrag för KFAB: en tio kvadratmeter stor målning med hästtema i nybyggda kvarteret Hästen.

– Det var utmanande att vara där och måla medan hyresgästerna hela tiden fanns där.

Bakom hennes konstnärskap finns ett stort samhälls- och miljöengagemang.

– Det finns alltid en tanke bakom en målning.

Hon har målat urskog som en protest mot kalhyggen som hon inte gillar. På Konst på åsen har hon bland annat visat "Jorden lyssnar", ett annat år ett jordklot som dinglar i en tunn tråd.

Onsdagen den 12 september finns det garanterat inte tid för Clara Waller att plocka upp penslarna. Då blir hon nämligen 80 år.

– Varje årtal med en nolla på känns lite läskigt. Det här är värst hittills, säger hon med ett skratt – samtidigt som hon konstaterar att alternativet vore betydligt värre.