I Stenbäcksskolan utanför Strångsjö bor Jan-Evert Persson. Han har bott i Katrineholm, men trivs bättre på landet. Han vill ha naturen inpå knuten och säger att det handlar om frihet.
I lägenheten står dörren öppen för det mesta. Ida Andersson Vennerholm, 12 år, och Elsa Gustavsson, 13 år, är ofta och hälsar på.
– Persson är pigg för att vara så gammal tycker jag. Han är bra för han kan hitta på saker och hjälpa till, säger Elsa.
Tjejerna är eniga om att Jan-Evert är glad för jämnan. De gör allt från att åka och bada, bygga kojor, plocka svamp, spela fotboll, till att skapa musik.
Jan-Evert spelar bas, synth, trummor och gitarr. Ett musikrum har plats för dem som vill vara med.
– Tjejerna är jätteduktiga, säger Jan-Evert.
– Vi hittar på egna låtar som vi övar på och spelar in. Johannes och Elin brukar också vara med, de är stora, berättar Elsa.
– Jag fick aldrig några egna barn, men på ålderns höst har jag fått en massa barn här. Det är jättekul, säger Jan-Evert som är 68 år.
Tidigare har Jan-Evert spelat i olika konstellationer, allt från improviserad jazz till rock och reggae. Även om han spelar och lyssnar på det mesta finns det ett favoritband. Black Sabbath heter husgudarna hos Jan-Evert.
– Jag lyssnade på dem som ung, sedan har de följt med hela tiden. Jag har många lp med Black Sabbath men jag har tyvärr aldrig sett dem. Paranoid är deras bästa låt.
I bokhyllan har Ida och Elsa reserverad plats för sina prylar.
Som pensionär disponerar Jan-Evert sin tid.
Flera är det som han hjälper med trädgårdarna. Bland andra den 93-åriga damen, grannarna och hyresvärden.
– Jag gör det för att vara snäll. Och så är det roligt att göra i ordning en trädgård, det blir så fint när man har krattat, hyvlat ogräs och planterat.
Jan-Evert har kunskapen, han arbetade tidigare i parkförvaltningen i Katrineholms kommun. Han mår bra av att vara hjälpsam, och motion får han på köpet.
I vanliga fall finns också en modelljärnväg i musikrummet men den är nermonterad eftersom fönstren ska bytas. Intresset för järnväg fick Jan-Evert som liten. Pappan arbetade som signalreparatör vid järnvägen och familjen bodde i en banvaktstuga strax utanför Katrineholm.
– Den syns uppifrån bron vid KC betong. Nära stugan fanns en telefon som lokförarna stannade och ringde ifrån för att få klartecken att åka in till Katrineholms station. Det var enkelspårigt på den tiden. Och när jag var liten gick ångloken fortfarande, när de kom fick mamma brått att ta ner tvätten, berättar Jan-Evert.
Nominerade Jan-Evert gjorde grannen Monica som fått hjälp med allt från gräsklippning till att bygga kaninburar.