Att slå upp Kuriren på lördagen kan ibland vara lite chockartat, vänner en inte visste har avlidit finns där i en dödsannons. Några korta rader talar om att förre kulturchefen Leif Wahlberg har gått ur tiden.
Jag mötte Leif först som sambo till Inger Hålling, känd julitaprofil, och när jag på 1990-talet började engagera mig politiskt blev de bägge mina mentorer. Så många politiska diskussioner vi hade. Att bryta åsikter med två knivskarpa hjärnor är jobbigt, uppiggande, tröttsamt och inspirerande.
Allt på en gång. Jag kunde åka från deras hus i Äs och vara helt slut, men samtidigt uppsluppen och lycklig. Ibland kunde samtalet hamna över mitt huvud, men Leif förklarade gärna vad han menade, så allt var solklart.
Jag var med och startade ett ALU-projekt om Internationella Kvinnodagen, också på 1990-talet. Då var Leif kulturchef och det är klart jag frågade honom om bibblan kunde bidra med lokal kanske och även lite pengar....?
"Ni får disponera Ängeln hela dagen", svarar Leif och nämner en summa. Med tillskott även från ABF Katrineholm, kunde vi under några år ha storstilade åttonde mars-firanden.
Rädda Posten kommittén i Julita var vi fler som drog igång, men spindeln i nätet blev Leif. Han ordnade in oss på TV4, både på lokala nyheter och senare också på Kalla Fakta med hjälp av Åke Gunnarsson, också i kommittén.
Expressen gjorde stort reportage och jag undrade många gånger vad han egentligen drog i för trådar, men saker hände och det räckte väl egentligen.
När jag själv satt i Kulturnämnden, många år senare, beklagade jag mig över konstig konst. "Å", sa han. "Vet du konst ska inspirera, irritera och ge oss en upplevelse, antingen positiv eller negativ". Jag kommer inte ihåg exakta ordalydelsen, men något liknande.
Som den aktiva människa Leif var hindrade sjukdom honom inte nämnvärt, i alla fall inte till en början. För en hjärna fungerar och kan agera även om kroppen strejkar. Så jag blev inte förvånad när han berättade att han debatterade i kända dagstidningar i USA.
Inte bara en gång råkade han ut för hackare som skulle tysta honom. Eller att hans kontakt med Sir David Attenborough resulterade i en almsjukeresistent alm på den egna tomten! Vill minnas att Sir David även uppskattade Leifs fotografier på fjärilar och annat, för han var en naturbegåvning med kameran.
Det sägs att när en människa dör försvinner ett bibliotek. När Leif inte finns mer har debatten tystnat.
I dag ska alla vinna och högre och högre skriker makthavare och andra. Både på nätet och i verkligheten. Leif var en mästare i att framföra åsikter, i tal och skrift, utan att höja rösten.
Och många av oss andra respekterade den rösten.
Vill i frid Leif!