Att börja sitt vuxna liv med arbetslöshet är ovärdigt skriver Stefan Löfven och Jörgen Larsson den 23 oktober. Det är bara att hålla med. Desto obegripligare är det då att Stefan Löfven och Socialdemokraterna samtidigt vill göra det dyrare att anställa just unga. Få andra grupper har i Socialdemokraternas skuggbudget fått så stora skattesmällar som unga och andra som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Det är omoraliskt och oförsvarligt. Utöver kraftigt höjd arbetsgivaravgift för unga vill man höja moms på mat från restauranger, en bransch där många får sitt första jobb. De vill också halvera Rut-avdraget, som mer än något annat gett jobb till dem som haft svårt att komma in på arbetsmarknaden. Med socialdemokratisk politik blir trösklarna in på arbetsmarknaden bara högre.
Färre kommer att på egen hand kunna skaffa sig ett jobb, och allt fler hamnar i deras stora löfte, 90-dagarsgarantin. En satsning som ter sig skrattretande i relation till de 7,2 miljarder man tar från de unga genom att höja deras arbetsgivaravgifter. För företag som anställer unga kan det innebära att runt var åttonde måste gå.
Att lova utbildning eller jobb med full lön till dem som varit arbetslösa i tre månader är ett hån mot alla dem som på egen hand skaffar jobb, lärlingsplats eller tar studielån. Signalen är tydlig. Men en sak har de rätt i. Det är att antalet arbetslösa ungdomar har ökat något sedan 2006. Däremot är det färre unga som helt står utanför arbetskraften, det vill säga som varken jobbar eller söker jobb. Dessutom har andelen unga som har jobb ökat.
Sänkta arbetsgivaravgifter för unga har sannolikt bidragit till den ökade sysselsättningen, liksom en bättre anpassad yrkesutbildning med färre avhopp än de tidigare individuella programmen. Men mer kan göras för att åtgärda de problem som bidrar till den höga ungdomsarbetslösheten. Det behöver nämligen inte se ut så här. Det ser vi om vi jämför oss med andra länder. Vi i Folkpartiet vill fortsätta utveckla lärlingsmöjligheterna och fortsätta satsa på utbildningar med hög relevans för arbetsgivarna.
Vi måste också komma åt problemet med matchning och den svaga rörligheten på arbetsmarknaden. Om äldre inte vågar flytta på sig, av rädsla för att bli sist anställd och därmed den första som åker vid en eventuell neddragning, då frigörs inte deras tjänster. Detta är stora och viktiga problem som vi måste hantera, inte skyla över med kontraproduktiv arbetsmarknadspolitik.
Stefan Käll (FP)
Riksdagsledamot
Christer Nylander (FP)
Riksdagsledamot och arbetsmarknadspolitisk talesperson