Trafiken i en tråd på kommunens Facebooksida talar sitt tydliga språk. Det lämpar sig inte alltid i tryck.
”Hela Katrineholm håller på att rasa sönder”, tycker ett av de mer sansade inläggen.
Det föregås av en serie bilder på potthål, gropar och platser att akta bilen för: Kerstinbodagatan. Claestorpsvägen. Skalltorpsgatan. Ringvägen. Sveavägen. Västra förbifarten, 53:an, 55:an, 56:an.
Hur illa är det egentligen? Vi bordar en stadsbuss och följer med Anders Ringdahl på en ”gupptäcktsfärd” på 3:ans linje.
– Det är ganska mycket nu, medger han.
Ringdahl har kört buss i 30 år. Han kör mjukt och följsamt, så det blir en trots allt ganska behaglig tur över gator som här och där liknar en schweizerost.
– De lappar lite här och där. Det behövs på Vasabron nu. Österleden har börjat gå sönder också, säger Ringdahl och tar Djulögatan ner mot Kullbergska.
I tätorten, säger han, lär sig han och kollegerna snabbt var de djupaste hålen finns och om de kan undvikas. Värre är det på landsvägarna, säger han och gungar i förarstolen. Den har jättebra fjädring och det tackar han för.
– Det är inte trevligt att köra ner i hålen men ibland tvingas man. Då slår det rätt hårt.
Gatorna är Anders Ringdahls arbetsplats. Vid sjukhuset gapar ett stort sår i asfalten där gruset ligger blottat.
"Här har det varit knöligt hela vintern", berättar Ringdahl medan bussen kränger. En lång rad av hål kantar sedan vägen tillbaka upp mot brandstationen.
Stadens bussförare pratar mycket sinsemellan om gatornas dåliga skick just nu. Men ur deras perspektiv är farthindren och de avsmalnade gatorna ett större arbetsmiljöproblem.
Förra sommarens många vägarbeten var besvärliga. När Anders Ringdahl nu passerar Talltullens nya rondeller konstaterar han att de blev riktigt bra.
– I en stad i förändring måste det få lov att vara lite stökigt ibland.
Efter Djulökorset möter fler potthål upp på Vasavägen. Asfalten är trasig också på Prins Bertils gata förbi Backavallen. Stora Malmsvägen ner mot Nävertorps vårdcentral är fläckvis som ett månlandskap. Rönngatan kantas av håligheter.
– Gatorna tar stryk av att det ömsom är kallt, ömsom varmt. Jag förstår att det är svårt att laga, det blir lite konstgjord andning.
3:ans tur tillbaka till Resecentrum avslutas med en skakning genom ett hål på Fabriksgatan.
– Här finns mycket för kommunen att göra.
Men håll ut, bilist – för nu växlar kommunen upp lagningen och gör en extra insats mot alla potthål och söndriga gator.
– Extremt.
Så beskriver Erland Fröjd, chef på kommunens gata- och anläggningsenhet, läget för tätortens gator. Att det så snabbt har blivit så allvarligt har dock ingen glasklar förklaring, säger han.
Vinterns tvära kast mellan minus- och plusgrader gör förstås sitt till. Det sliter hårt på asfalten och orsakar skador. Kvaliteten på asfalten på enskilda gator kan också variera.
– Men det verkar som att asfalten över hela landet, och särskilt i Mellansverige, just nu går sönder i flak som lossnar till synes utan orsak. Det känns som ett helt nytt fenomen, säger han.
Service- och teknikförvaltningen har försökt hålla jämna steg med sönderfallet under hela vinterhalvåret. När vädret så tillåtit, har gatupersonal minst en gång i veckan varit ute och fyllt igen hål och djupa sprickor.
– Men vi har insett att det inte räcker. Därför gör vi nu en extra insats, säger Josefine Lundin, kommunikatör vid förvaltningen.
Nämnden har bidragit med medel till en ”gryta”, en vagn som håller den bindande lagningsmassan varm. Då blir reparationerna i asfalten bättre och mer hållbara, enligt Fröjd.
– Helst ska det inte vara vatten i hålet som ska lagas. Men blir det mildväder de närmaste dagarna måste vi laga ändå.
Kommunen har ganska god koll på vilka gator som är hårdast drabbade och var håligheterna är som värst. Men när den extra insatsen nu sätts in, är det bra om allmänheten hjälper till med tips om trasiga gator som kommunen kanske har missat, säger Josefine Lundin.
– Kontakta oss! uppmanar hon