Efter att både Mona Sahlin och Håkan Juholt lämnat posten som partiledare för Socialdemokraterna hade Stefan Löfven och hans ekonomiska talesperson Magdalena Andersson ett guldläge att förnya och förändra den politik som föranledde deras företrädares avgång. Men i stället är den föreslagna politiken en följetong på Sahlin och Juholt, med hotade jobb och ansvarsflykt som resultat.
Svensk ekonomi står sig starkt i dag. Bland EU-länderna har bara Tyskland lägre underskott. Samtidigt är den svenska statsskulden endast hälften av den tyska, som andel av BNP. 200 000 fler är sysselsatta än 2006 samtidigt som utanförskapet minskat med lika många. Och trots den globala krisen satsar vi över 40 miljarder kronor mer på välfärden i dag än vad Socialdemokraterna gjorde före 2006.
Denna starka och trygga svenska tillvaro utmanas nu av oppositionens budgetförslag. Breda skattehöjningar planeras för att bygga ut bidragssystemen och nära 80 000 jobb hotas. Socialdemokraterna har inte gjort sin hemläxa till varför det blev maktskifte 2006: färre i arbete leder till fler i utanförskap och välfärden riskerar att undermineras.
Genom att vrida klockan tillbaka kommer allt fler att hamna utanför arbetsmarknaden och den trygghet som en anställning innebär. Jobb, tillväxt och välfärd blir ett schackspel med små, om några, chanser att vinna i längden. Slutligen är det anmärkningsvärt att Socialdemokraterna i sin skuggbudget saknar finansiering på över tolv miljarder kronor utifall de ska hålla löftet att ha kvar jobbskatteavdragen. Detta innebär att tolv miljarder kronor måste tas från någon annan budgetpost, vilken?
Alternativet förstår nog många av tidningens läsare redan: skattehöjningar om tolv miljarder kronor. Socialdemokraternas Stefan Löfven och Magdalena Andersson presenterar således en rad ofinansierade löften, samtidigt som man duckar kring svaren om massiva, breda, skattehöjningar för vanligt folk. Det är inte seriöst, något Kurirens läsare genomskådar. Det är tydligt att vare sig partiledaren heter Löfven, Sahlin eller Juholt är beskedet det samma: det ska löna sig mindre att arbeta, det ska bli dyrare att anställa, arbetslinjen ersätts med bidragslinjen och vanligt folk ska få mindre kvar i plånboken varje månad. Det är fel väg att gå för Sverige.
Peder Wachtmeister (M)
Lotta Finstorp (M)
Walburga Habsburg Douglas (M)
Stefan Käll (FP)
Roger Tiefensee (C)
Alliansen Sörmland