Sedan halvårsskiftet 2017 verkar det ha eskalerat till något helt ofattbart, och i förlängningen även ohållbart. Det har varit kontaktledningsfel och andra elfel samt spårfel, växelfel, signalfel, dåligt spårläge och så vidare och det hinner inte gå många dygn innan samma sak inträffar igen, gärna på samma plats eller delsträcka.
Hur kan detta vara möjligt?
Dessutom är det så att tågoperatörerna får ta kostnaderna vid de följder (inte sällan mer än timslånga) dessa störningar medför. I förlängningen går ju detta ut över biljettpriserna. Varför reagerar inte tågoperatörerna på detta? Hur kan Trafikverket och våra politiker låta detta fortgå?
När det gäller våra landsvägar är personal minsann snabbt ute för att rätta till minsta lilla defekt, men på järnvägen tycks Trafikverket mest syssla med Marjasin-metoder, det vill säga klippa och klistra eller lappa och laga.
Dessutom, upphandla järnvägens underhåll? Det är verkligen inte detsamma som att upphandla underhåll av landsväg där det alltid syns klart och tydligt vad som måste göras, men så är inte fallet med järnväg. En entreprenör gör det jobb den har uppdragits att göra, hittar denna något annat som brister kan vi bara hoppas det kommer Trafikverket till kännedom, men entreprenören har ju inte betalt för sådant som inte finns med i upphandlingen. Ny upphandling och ny avstängning är alltså att vänta.
Vi har förstått att tågtrafiken ökat mer och snabbare än Trafikverket önskat sig och Trafikverket (jämte ansvariga politiker) har fått kalla fötter, men – detta till trots – måste Trafikverket ändå acceptera faktum.
Tyvärr verkar våra regeringar och riksdagsmän gå med på Trafikverkets linje – att det är för dyrt bygga järnväg jämfört med landsväg.
Ser man det i ett längre perspektiv så klarar sig en modern och rätt byggd järnväg i flera decennier utan annat än kontinuerlig kontroll och smärre justeringar, medan en landsväg kanske måste ha ny beläggning vart femte år
Det hinner bli ett stort antal gånger innan en järnväg behöver insatser i den storleksordningen - förutsatt att den kontrolleras noga under tiden.
Vårt järnvägsnät har tyvärr tillåtits förfalla under minst sex decennier, medan omvärlden istället insett järnvägens fördelar och möjligheter.
En ansedd europeisk järnvägstidskrift - Schweizer Eisenbahn Revue - avråder övriga Europa från att tågsemestra i Sverige just för att standarden idag ligger vida under även länder med sämre levnadsstandard och ekonomi än vår.
För inrikes resor måste järnvägsnätet förbättras ordentligt så att flyga inrikes inte är ett alternativ i det dagliga livet, även om akuta lägen alltid uppkommer.
Tiden som omger själva flygresan - kringrutiner som färd till och från flygplats, säkerhetskontroll och incheckning - är allt annat än produktiv jämfört med tiden vid tågresa, där merparten kan användas bortsett från tid till och från stationerna.
För Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet
Christer Wilhelmsson
Sten Wiberg