Det är synd att det bara är tre matcher kvar av säsongen, för nu verkar det som om KVBS börjar få ordning på sina spelare, sitt spel och sin inställning. Topplaget IFK Kungälv är på papperet ett bättre lag än KVBS, men på Backavallen i lördags var det ingen större skillnad mellan de båda lagen.
Visst har västkustborna bättre speed och visst har de ett försvar som lättare fångar in motståndarnas attacker. Men ändå, det fanns ljusglimtar i KVBS som gjorde att det trots allt inte ser helt hopplöst ut inför fortsättningen. Spelar KVBS upp den här bandyn i de tre sista matcherna så kommer laget att ta poäng, det är helt klart.
Det hade kunnat bli poäng mot Kungälv också om turen och skickligheten funnits där den hade behövts. Men när självförtroendet saknas gör man inte ens mål när man är tio mot sju utespelare. Kungälv fick nämligen tre man utvisade i minuterna 34, 35 och 38.
Fram till dess hade det varit en jämn match och ställningen var 0–1. Med en normal utdelning borde KVBS ha gått upp till minst oavgjort kanske till ledning. Istället drog Kungälv dit 0–2 i halvlekens sista minut och där avgjordes antagligen matchen.
Men det ska sägas till KVBS heder att laget kämpade matchen igenom och när Emil Andersson gjorde sitt första allsvenska mål någonsin betydde det 1–3 och KVBS fick plötsligt fart under skridskorna igen. Det såg ut som om 2–3 var på gång, bland annat hade KVBS en ribbträff, ett skott i stolproten som gick efter mållinjen och en tennisräddning på samma mållinje. Istället kom 1–4 och matchen var avgjord även om det small några gånger till bakom målvakterna.
Summan av det hela är att KVBS måste komma till bättre och snabbare avslut och när man får chansen så måste chanserna omsättas i mål. Visar laget upp den här intensiteten och viljan mot Frillesås och Boltic i nästa två matcher då borde en seger finas inom räckhåll.