PĂ„ senare Ă„r har den strĂ€van Ă€ven utökats med: âvi behöver nĂ„ en bredare publikâ. SĂ„ med bĂ€sta intention och högsta ambition sitter vi i möten, har personaldagar och inspirationsdagar, vi pratar, diskuterar och har vĂ€l utarbetade powerpoint-presentationer. Ett Ă„r gĂ„r och kanske har vi startat nĂ„gra sidoverksamheter som afterwork, fredagskabarĂ©er, soppor, publiksamtal.
Fantastiska initiativ som till viss grad bidrar till att âöppna upp husetâ, om det inte vore för att det fortfarande Ă€r mer eller mindre samma homogena publik som hittar dit.
Kanske behöver vi först förstÄ att det som idag utgör huvuddelen av vÄrt kulturutbud Àr uppbyggt av och vilar pÄ fundament som i sin sjÀlva existens Àr otillgÀnglig och exkluderande.
Det rĂ„der brist pĂ„ intersektionalitet â en kritisk maktanalys som belyser hur faktorer som hudfĂ€rg/etnicitet, kön, klass och andra diskrimineringsgrunder samverkar i (Ă„ter)skapandet av ojĂ€mlikhet â i bĂ„de tanke och handling.
Vithetsnormen styr. I vÀntan pÄ statistik rÀcker det att gÄ in pÄ de flesta kulturinstitutionernas hemsida dÀr bÄde namn och bilder pÄ verksamhetens personal talar sitt tydliga sprÄk om vilka kroppar som ges vilket utrymme, och vilket utrymme vilkas kroppar fÄr.
Vi har kommit en liten bit pÄ vÀg, vi har lÀrt oss att det finns behov för, och efterfrÄgan pÄ, andra berÀttelser Àn sagorna om de vita heterosexuella parens lycka och olycka, men vem Àger fortfarande perspektivet? Vilka fÄr spela hjÀltar, vilka fÄr spela skurkar? Vilkas villkor och behov fÄr skapa efterfrÄgan? Vilka kroppars efterfrÄgan tas det hÀnsyn till?
VÄra kroppar fÄr finnas, och ta plats, nÀr de kan anvÀndas som kulturpolitiskt kapital. NÀr vi ska fylla kvoter och anvÀndas som antirasistiska alibin. PÄ vÄra arbetsplatser, i fikarummen, pÄ sociala medier nyttjas vi tacksamt till att utbilda den bekvÀma vita personen om hens ignorans och okunskap om den rasistiska struktur hen dagligen hjÀlper till att upprÀtthÄlla.
Allt handlar om makt. Vem besitter den reella makten, vem har tillgÄng till resurserna och vem har förutsÀttningar till att tillgodogöra sig tillrÀcklig kunskap om hur makt och kunskap utnyttjas bÀst?
Lösningen Àr naturligtvis inte att ta ifrÄn mÀnniskor deras anstÀllningar eller tillsÀtta en ledning av endast icke-vita kroppar om resten av verksamheten fortfarande saknar kunskap och erfarenhet av intersektionalitet. Det som behövs Àr utbildning. Utbildning om vithetsnorm och rasistiska strukturer för all personal pÄ vÄra arbetsplatser.
SĂ„ lĂ€nge representation och kunskap om intersektionalitet saknas hos bĂ„de ledning och verksamhetens personal, sĂ„ lĂ€nge kunskap och förstĂ„else för det faktum att vi alla bĂ€r pĂ„ och styrs av rasistiska strukturer stĂ€ndigt förvĂ€xlas med individens egen rĂ€dsla för att se sig sjĂ€lv eller bli sedd som ârasistâ, kommer vĂ„ra konst- och kulturinstitutioner förbli otillgĂ€ngliga för en heterogen och mĂ„ngfacetterad publik.
Genom feminismen har mÄnga mÀn börjat förstÄ att de behöver höja sin blick frÄn sitt eget jag, vÄga se, erkÀnna och förstÄ den sexistiska och patriarkala maktstruktur de dagligen deltar i. Nu Àr det hög tid att vita mÀnniskor genom antirasismens kunskaper orkar och vÄgar höja sin blick, vÄgar möta, acceptera och förstÄ rasismen i sitt eget jag, i alla de relationer och sammanhang som vi dagligen (Äter)skapar, i ett samhÀlle dÀr rasismen normaliseras allt mer.
Feministiskt initiativ har arbetat fram en gedigen kulturpolitik dÀr vi bland annat vill börja med att ÄtgÀrda snedrekryteringen inom statligt stödda kulturverksamheter. Störst krav ska stÀllas pÄ aktörer med störst resurser. Mindre aktörer ska tillföras resurser för att arbeta med kompetensutveckling och breddad, icke-diskriminerande rekrytering. Ett intersektionellt perspektiv ska genomsyra framtida ledarskapsutbildningar.
FörÀndringen finns inom rÀckhÄll. LÄt oss förverkliga en reell och fördjupad demokratisering av kulturlivet inom sÄvÀl deltagande och utövande som inflytande och hur resurser fördelas. Tillsammans kan vi skapa ett kulturliv och ett samhÀlle dÀr alla kan verka, skapa och drömma pÄ lika villkor.
Oldoz Javidi
Riksdagskandidat Fiâ