Titeln är airport team manager och som sådan är hon chef för ett svenskt resebolags personal på Cyperns flygplats. Att hantera problem som uppstår och personer som druckit för mycket för sitt eget och andras bästa hör till vardagen.
Det är inte så länge sedan Josefin Andersson, nu 24 år, gick på Lindengymnasiet i Katrineholm, hotell- och restaurangprogrammet.
‒När man fick välja inriktning i tvåan valde jag turism för jag visste redan då att jag ville jobba utomlands, berättar Josefin.
Hon har nyligen varit hemma och hälsat på föräldrarna i Strångsjö, men har nu farit tillbaka till Cypern.
Det var där hon började förverkliga drömmen om utlandsjobb. Sista sommarlovet jobbade hon på en servering på Cypern.
‒När jag tog studenten åkte jag dit.
Hon fick jobb på ett resebolag och det bar vidare till Khao Lak i Thailand och till Kreta.
‒Sen åkte jag till Gran Canaria. Då jobbade jag på flygplatsen, för det tyckte jag var roligast. Mycket action, det händer mycket, det tycker jag är kul!
Mallorca är största resmålet vad gäller antal gäster som ska tas emot dagligen: 12000, berättar Josefin.
‒Det är mycket som kan hända. Det är många som blir sjuka, i värsta fall dödsfall. Enklare saker, som borttappat bagage. Flygförseningar händer ofta. Det är många berusade människor. Det gäller väl bara att använda sunt förnuft. Man får ta det som det kommer. Det kan bli bråk, fulla föräldrar, män som slåss. Man får försöka lösa problemen. Oftast är det simpla saker, som att någon inte har kommit med sin buss.
Hur klarar du av allt det där?
‒Jag började som 19-åring. Då var jag livrädd. Men helt plötsligt visste man alla regler och blev säker på sitt jobb.
En gång i halvåret byter hon resmål och arbetsplats, Thailand på vintern och Medelhavet på sommarhalvåret. Arbetsförhållandena är speciella.
‒Vi bor ihop. Vi jobbar ihop. Allting blir jobbrelaterat. Man blir nästan som en liten familj.
Många tror att hon lever drömlivet, säger hon.
Gör du det?
‒Emellanåt, skulle jag säga. Jag blir lite för passionerad, går in lite för mycket för jobbet. Jag tycker det är så kul så jag blir helt besatt!
Som 19-åring såg hon en förebild, någon som gjorde det jobb som hon själv gör nu.
‒Då tänkte jag 'när jag blir stor ska jag jobba som dig'.
Om vad som tagit henne dit hon vill säger Josefin:
‒Jag har väl varit målmedveten.
Framtiden då, vad ser du framför dig?
‒Det blir intressant! Jag vill inte hålla på för evigt, jag vill ju flytta hem. Nåt med flygtrafik ska det bli. Jag ska hitta nån utbildning.
Andra intressen?
‒Nej. Man har gjort jobbet till sitt intresse. Det är jobbet som går först.
Josefin Andersson kan tala sig varm om jobbet som guide.
‒Det är ju världens bästa jobb! Man kan få en framtid! Utvecklas! Man lär sig om sig själv och andra.
Att vara glad, positiv och gilla folk är förutsättningar, säger Josefin. Hon gillar att jobba med många nationaliteter. Hon kan tala både svenska, danska och norska vid det här laget. Det förväntas.
‒Danskarna tror jag är från Jylland, så det är ju bra. Jag försökte träna spanska, men det gick åt skogen.
På frågan hur Josefin skulle beskriva sig själv säger hon:
‒Energisk, glad och på språng!