Den särskilda utredaren Lars-Erik Lundin överlämnade nyligen utredningen om svenskt tillträde till konventionen om ett förbud mot kärnvapen. Sverige har länge varit ett föregångsland internationellt i arbetet kring nedrustningsfrågor. Sveriges signering skulle därför kunna fungera som en katalysator för att fler stater ska signera och ratificera konventionen, skriver Margareta Wahlström, ordförande Röda Korset. Foto:

Missa inte det här historiska tillfället att förbjuda kärnvapen

DEBATT

Sverige har just nu något som i framtiden kan komma att betecknas som en historisk möjlighet att medverka till att världens farligaste och mest inhumana vapen förbjuds. I mitten på januari kom Lars-Erik Lundins utredning av konsekvenserna av ett svenskt tillträde till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen.

Det här är en debattartikel med syfte att påverka. Det är den externa debattörens egna åsikter som förs fram, inte tidningens. Läs mer: Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Jag vill här ta möjligheten att bemöta ett antal påståenden som figurerat i debatten efter att utredningen publicerades, varav vissa även på ledarplats i den här tidningen.

1. Det säkerhetspolitiska läget gör det omöjligt att ratificera konventionen.

Världens nio kärnvapenstater har 15 000 kärnvapen varav 1 800 som kan avfyras inom ett par minuter. Risken är högre än på länge att dessa vapen används, med avsikt eller av misstag. Det enda sättet att säkerställa att kärnvapen inte används igen, är att de elimineras. Ett förbud mot kärnvapen är ett steg i denna riktning.

Det humanitära perspektivet är inte enbart moraliskt utan även juridiskt. Användandet av kärnvapen skulle strida mot den internationella humanitära rätten. Att rättfärdiga användandet eller hot om användandet av ett vapen, som generellt sett är olagligt, med argumentet att man står inför ett säkerhetshot, underminerar skyldigheten för stater att respektera den internationella humanitära rätten i alla typer av väpnad konflikt. Det skulle vara en farlig utveckling.

2. Konventionen skulle betyda ett stopp för Sveriges militära samarbeten.

Som en neutral organisation, så tar Svenska Röda Korset inte ställning i fråga om militära samarbeten. Konventionen innebär dock inget juridiskt hinder för ett sådant samarbete så länge det inte innebär att Sverige exempelvis uppmuntrar eller förbereder användningen av kärnvapen, något som stöds av den schweiziska utredningen på samma tema samt flertalet forskare. Redan i dagens läge har medlemsstaterna i diverse allianser olika juridiska skyldigheter genom ratifikation av olika instrument som förbjuder vissa typer av vapen.

3. Konventionen kan undergräva icke-spridningsavtalet om kärnvapen.

Det är av yttersta vikt att fortsätta arbetet inom icke-spridningsavtalet, vilket utredaren också påtalar. Det behövs dock riktiga och nya framsteg när det gäller förpliktelserna i det avtalet. Konventionen om förbud mot kärnvapen, som uttryckligen refererar till icke-spridningsavtalet som en hörnsten i internationell nedrustning, skulle förstärka möjligheten till nedrustning då konventionen försvårar spridningen av kärnvapen betydligt.

Sverige har länge varit ett föregångsland internationellt i arbetet kring nedrustningsfrågor. Icke-spridningsavtalet signerade Sverige inom två månader, konventionen om klusterammunition och konventionen om förbud mot kemiska vapen signerades av Sverige på dagen de öppnade för signering. Andra stater tittar på Sverige i dessa sammanhang. Sveriges signering skulle därför kunna fungera som en katalysator för att fler stater ska signera och ratificera konventionen. Att inte skriva under konventionen riskerar däremot att ha en motsatt verkan. Mot bakgrund av detta kan vi inte annat än uppmana Sverige och andra stater att skriva på konventionen om förbud mot kärnvapen och därmed verka för en ny norm inom den internationella rätten, som totalförbjuder och stigmatiserar dessa massförstörelsevapen.

Margareta Wahlström

Ordförande Svenska Röda Korset

Läs mer om dessa ämnen

Debatt