Att uppmana varje individ att ta ansvar för sin egen beredskap, liknar en dimridå och det är nödvändigt att bygga upp den beredskap och matförsörjning som fanns förr, skriver debattörerna. Foto:

Bönder är centrala för den civila beredskapen

DEBATT

Nu tycker myndigheterna plötsligt att vi ska bli krismedvetna. Vi ska reflektera över hur vi får mat och vatten om strömmen försvinner under en längre tid. Vi ska bli ”mer förberedda för det oväntade”.

Det här är en debattartikel med syfte att påverka. Det är den externa debattörens egna åsikter som förs fram, inte tidningens. Läs mer: Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Det är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) tillsammans med Försvarsmakten och Länsstyrelserna som gått ut med en ut bred kampanj under namnet

”Krisberedskapsveckan”.

Sanningen är att om Sveriges gränser stängs beräknas maten ta slut inom tre dagar. I första hand beror det på bränslebrist, men även om det fanns transportmedel så skulle maten vara slut inom en vecka. Sedan 1990-talet har vi inga beredskapslager alls längre, varken av mat eller bränsle. Antalet bönder har minskat drastiskt och landets självförsörjningsgrad på mat är nu mindre än 50 procent.

Samtliga riksdagspartier stod bakom de beslut och uppgörelser som har försatt oss i det här sårbara läget. Både när det gäller civil beredskap och avskaffandet av en egen svensk jordbrukspolitik. Det skedde som led i en allmän politisk omsvängning. Privatiseringar och marknaden som som lösningar på alltfler problem, därtill med EU och frihandelsavtal som pådrivande i utvecklingen.

Partierna skyllde också på att det var ett ”nytt säkerhetspolitiskt läge” och att vi kan köpa mat från andra EU-länder i händelse av en kris. Tidigare erfarenhet från 1970-talet visar dock att många europeiska länder drabbas samtidigt när det blir brist på mat eller bränsle. Utrikespolitiska deklarationer om EU:s solidaritet för att trygga den civila beredskapen bygger därför på en illusion. Varken EU eller marknaden kan ersätta offentligt ansvar i händelse av en kris.

Det är bra att politikerna nu har vaknat och talar om beredskap i händelse av kris eller krig. Men att uppmana varje individ att ta ansvar för sin egen beredskap, det liknar mest en dimridå. Att återuppbygga den beredskap och matförsörjning vi en gång hade är en nödvändighet – och allas vårt gemensamma intresse.

Bönder och inte minst småbrukare, är centrala för den civila beredskapen. Inte bara för att de producerar maten, utan också för det tekniska kunnandet och den decentraliserade maskinparken som behövs vid en allvarlig kris. Vi kräver därför att:

1. Ge alla småbrukarorganisationer och andra bondeorganisationer en aktiv och permanent plats i ledningen för den nationella civila beredskapen.

2. Höj självförsörjningsgraden så att Sverige likt Finland kan ge hela befolkningen mat i händelse av kris.

3. Återskapa beredskapslager för livsmedel och bränsle.

Thomas Gunnarsson, Familjejordbrukarna

Linn Rabe, Framtidsjorden

Marina Persson, Förbundet Sverige Småbrukare

Tord Björk, Jordens Vänner

Joel Holmdahl, NOrdBruk

Birgitta Hedström, Odlarföreningen Små frön

Läs mer om dessa ämnen

Debatt