Vi, nattpersonalen inom äldreomsorgen, befinner oss i en alltmer ohållbar situation. Införandet av bemanningshandboken reducerade våra arbetspass till nio timmar, vilket innebär att vi måste arbeta femton nätter för att uppnå en heltidsanställning.
Forskning visar att mer än tio nätter per månad ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, sömnsvårigheter och utmattning. Vi förväntas ändå jobba fler nätter. Hur kan detta få fortgå? Samtidigt tvingas dagpersonalen att jobba upp till 13-timmarspass.
Våra kroppar säger ifrån, våra barn saknar oss, våra relationer slits.
Vi lever i ett schema där vi bara hinner sova, jobba och försöka orka. Vi får offra våra privatliv för att få vår ekonomi att gå ihop. Vi är inte robotar – vi är människor som vårdar andra människor i livets mest sårbara skede.
Kommunens egen undersökning visar att nattpersonalen inom äldreomsorgen är den mest missnöjda. Det borde ringa varningsklockor. Vi arbetar i mörkret med en arbetsbörda som bara växer. För varje natt blir det svårare att hålla energin, orken och motivationen uppe.
Vi citerar Anna-Lena Ramstedts inlägg i Kuriren 241113: ”Vi behöver alla arbeta tillsammans för att förbättra vår arbetsmiljö och se till att både personalen och vårdtagarna trivs och är trygga”. Där hon även skriver: "Du är varmt välkommen att prata direkt med mig för vidare dialog om förhållandena på din arbetsplats".
Ändå möts vi av tystnad. Hur länge till ska vi behöva ropa för att bli hörda?
Tänk er att det är era egna föräldrar. Någon ni älskar som en gång bar er genom livet. Nu ligger de där i mörkret, trycker på larmet men får vänta.
Inte för att vi inte bryr oss. Vi bryr oss djupt. Men vi orkar inte längre. Vi är för trötta, för utmattade. Vi springer mellan larm, kämpar med tunga arbetsuppgifter, försöker hinna, men kroppen värker och benen bär knappt. Vi är slutkörda.
Det är era anhöriga som riskerar att bli utan den omsorg de förtjänar. Inte för att vi inte vill finnas där – utan för att vi inte längre har kraften att räcka till. Vill ni att deras sista år i livet ska präglas av väntan, oro och ensamhet?
För att kunna ge vårt bästa och få den återhämtning vi behöver, kräver vi att nattpassen ska vara minst tio timmar långa.
Vi uppmanar alla nattarbetare på andra boenden att skriva egna insändare. Tillsammans kan vi skapa förändring och förbättra våra arbetsförhållanden. Låt oss göra våra röster hörda!