Att landstingen gör omvärldsanalyser är inget nytt. Där ska man betrakta omvärlden och de trender som på något sätt kan påverka den egna verksamheten.
Landstinget Sörmland står inför enorma utmaningar där en allt kraftigare invandring väntas ställa nya krav på vården. Vård ska ges på lika villkor samtidigt som allt färre exempelvis talar ett gemensamt språk. Den passiva inställningen till en mångkulturell samhällsutveckling gör att det offentliga förväntas kunna bemöta allt fler minoriteter med mer kulturkompetens. Skattebetalarna ska alltså köpa in mer kompetens till landstingets personalstyrka som i sin tur berövas sin flexibilitet då personalen blir allt mer specialinriktad på språk och kulturkompetens.
Det ingen vill belysa i vår omvärldsanalys, när den borgerliga regeringen i princip öppnat gränserna för flyktinginvandringen, är konsekvenserna. Hur mycket mer kostar en offentlig välfärdsmodell av idag i ett fullt utvecklat mångkulturellt samhälle?
Lars Janssons boktitel, tillika frågeställning Mångkultur eller välfärd?, blir i det här fallet ytterst aktualiserad utifrån en omvärldsanalys då det alldeles uppenbart kommer att finnas en konflikt dem emellan.
Intresset för den vanliga medborgaren att vara medfinansiär av en offentligt driven vård minskar såklart när prislappen blir allt för hög.
Vid en viss gräns kommer allt fler sluta upp bakom politiska krafter som tycker att ett privatiserat vårdsystem är lösningen.
Det är min mening att vi måste våga bli mer politiska i landstingets omvärldsanalys och våga kritisera exempelvis en regeringspolitik som leder till att högre krav ställs på landstingen.
Att Socialdemokraterna i landstinget Sörmland inte oroas över denna utveckling måste ses som ett fundamentalt svek mot det som ska vara den Socialdemokratiska ideologins kärna.
Sverigedemokraterna ser det inte som landstingets uppdrag att bygga en serviceinriktad sjukvård för all världens befolkning och dess olika kulturer. Vi vill slå vakt om möjligheterna att på lång sikt kunna försvara en offentligt finansierad välfärdsmodell där den svage bärs upp av dem som har det bättre ställt och där behovet i stället för plånboken styr tillgången till sjukvården.
Ett sätt att stå upp för välfärdsmodellen är att utveckla vår omvärldsanalys till ett underlag för debatt mellan olika politiska instanser. Landstingen måste våga höja rösten i fler forum och framföra kritik mot den regeringspolitik som leder till negativa konsekvenser för dess verksamhet.
Adam Marttinen (SD)
Gruppledare, landstinget Sörmland