Några i min släkt lämnade Sverige i slutet av 1800-talet. Det berodde på religiös och politisk förföljelse och framförallt fattigdom. Tillsammans med en miljon svenskar utvandrade man till det förlovade landet Amerika, för att skapa en bättre framtid för sig och sina barn. En del gick det bra för, och de skapade sig en ny och bättre tillvaro i det nya landet. Andra fortsatte att leva i fattigdom och förnedring, en del av dem återvände ännu fattigare till Sverige än de var när de lämnade landet.
I dag ser vi människor som försöker ta sig till Sverige för att skapa en bättre framtid för sig och sina barn. Man flyr från krig och förföljelse men också från fattigdom. En del av dem tigger på våra gator och stör vår samhällsbild hur det ska vara i ett välordnat samhälle. Helst av allt vill de som kommer hit, hitta sin försörjning genom arbete. Men de kommer inte in på vår arbetsmarknad om de inte utnyttjas som svart arbetskraft med en mycket liten ersättning och hot om att avslöjas som illegala.
De som befinner sig i de mest utsatta livssituationerna sätter fingret på de tillkortakommanden som vårt samhälle har. Oavsett om det är ur ett svenskt eller europeiskt perspektiv. Gör vi inget åt de växande klyftor som just nu blir så tydliga i Europa lever vi i en krutdurk som vi inte vet hur eller på vilket sätt den exploderar.
Nej, jag ger inte pengar till dem som tigger, oavsett varifrån man kommer. Men däremot försöker jag engagera mig för hemlösa i Sverige och påverka politiken så det finns möjlighet för människor oavsett ursprung, att få en plats i vårt europeiska samhälle.
Det är en huvuduppgift för arbetarrörelsen och dess företrädare att också göra det och inte spä på med vandringssägner som inte stämmer med verkligheten. Det finns kunskap hos socialstyrelsen och i den artikelserie som Dagens Nyheter haft under hösten som visar att det inte i första hand är organiserade ligor som ligger bakom de tiggare som kommer från Europa till Sverige. Även om det vore så, så är det fattiga människor som utnyttjas av kriminella, för att få fram några enstaka kronor för att försöka få sin familj, barn och gamla, att överleva i sina hemländer. Det är inte sötebrödsdagar att tigga, det är att överleva dag för dag här i Sverige och också för de som finns kvar hemma. Då behöver vi göra något åt problemet och inte spä på föraktet ytterligare för fattiga människor.
Ann-Mari Wulfstrand
Socialdemokrat