Efter att ha skrivit mitt senaste inlägg angående Vingåkers ekonomiska situation tänkte jag, efter ett långt övervägande, att detta får bli mitt sista inlägg i kurren eftersom jag känner en viss trötthet i mitt skrivande. Man tyngs liksom av en frustration över sitt eget skapande och sin politiska insats. Nu fick det vara nog.
Men nu har jag läst en av de, enligt mitt tyckande, bästa texterna i tidningens debattsida: ”Det är farligt när politik blir tråkigt”.
En text som sätter tankar i rullning ställer frågan: Varför har politiken varit så viktig i mitt 69-åriga liv?
Missförstå nu inte, kära läsare, denna replik är inte en negativ kritik gentemot Emelie Nords text. Tvärtom, jag tycker det kanske behöver kompletteras något ur en äldre politikers perspektiv.
Jag har följt politiken sedan unga år. Mitt första möte med mänsklighetens baksida var när jag läste Kafkas ”Processen” i tolvårsåldern. Herr K fick aldrig komma in i gemenskapen. Han stod utanför.
Det var med herr K jag förstod ordet solidaritet och hur det skulle forma mitt liv. Jag bestämde mig, med Frans Kafkas hjälp, att alltid stå på de utsattas sida, alltid vara deras röst. Detta gav en mening i de politiska uppdragen och en tydlig inriktning i det politiska arbetet.
Det har följt mig i möten med människor. Bra människor som aldrig fått en ny chans, människor som varit utanför normen för vad som betraktas som ”normalt”.
Den generation Z som beskrivs i Emelie Nords artikel är en förändrad generation.
När jag växte ut som blommande världsförändrare var politiken en bred plats. Efter hand förändrades detta till att bli en piedestal, inte uppsatt av de andra, utan en piedestal där de flesta ”framfusiga karriärpolitiker” satt sig själva. Som tur är har jag ingen bitterhets-gen, däremot blir jag ibland förbaskad.
Nord skriver: ”För att kunna bevara demokratins styrka måste politiken vara inkluderande, relevant och inte minst pedagogisk för alla medborgare”.
Politiken får inte bli så tråkig att vi slutar bry oss. Politiken måste alltid vara en solidarisk handling för de som behöver en hjälpande röst. Både du och jag, kära läsare, kan komma att vara i behov av någon annans solidaritet.
Solidaritet vs egoism. Jag vet vilket jag väljer.
Vilken väg väljer du?