New York. I dag läste jag att New Yorks nyvalde borgmästare Bill de Blasio kommer att förse papperslösa immigranter med id-handlingar. Han säger vidare att New York är också immigranternas hem och de tänker inte tvinga någon att leva sina liv i skuggorna. Syftet är att förenkla livet för de nästan halv miljon papperslösa som beräknas leva i staden.
Vingåker. I dag mötte jag en ung man, en papperslös flykting. Han hade utvisats från landet. Polisen kan inte verkställa beslutet. Hans hemland kan inte ta emot honom för att man inte kan identifiera honom. Han har bott i tio år i Vingåker som en papperslös flykting, vilket betyder att han inte får läsa SFI, han får inte studera något annat ämne heller och han får inte arbeta. Hans dagpenning har reducerats till ett minimum. Han är en individ utan tillstånd att existera.
Då jag frågade vad han skulle vilja göra säger han att han vill arbeta. Med vad som helst. Senare i samtalet kommer det fram att han vill studera, att han vill bli läkare.
En papperslös ung man i Vingåker som har levt sitt liv i skuggorna i tio år. Han är inte ensam. De är många här i Vingåker, sägs det. Ska det vara så här i dagens humana Sverige?
Ett antal frågor börjar gå runt i mitt huvud. Vad säger statistiken? Hur många är de? Hur många i Vingåker? I Sörmland? I Sverige? Vad gör socialnämnden i Vingåker för dessa papperslösa människor? Vad gör Migrationsverket? I New York ska man förse de nästan en halv miljon papperslösa människorna med id-handlingar. Kan det vara möjligt i Sverige?
Kaisa Komulainen- Nilsson
Medlem i Vänsterpartiet