Regeringen har nyligen tagit emot en utredning med förslag om att slå samman ett antal myndigheter i staten (SOU 2025:13). Ett förslag är att de tre myndigheterna ISF, Delmi och IAF bildar en samlad analys- och utvärderingsmyndighet, som förläggs till Stockholm med möjlighet till verksamhet även i Göteborg. IAF, med säte i Katrineholm, föreslås läggas ned och myndighetens uppgifter och verksamhet överföras och inordnas i ISF som idag har sitt säte i Göteborg.
Vi ställer oss undrande till utgångspunkten för utredningen. Det saknas en mer ordentlig problembeskrivning. Perspektivet är smalt. I utredningen betraktas sammanslagningar av myndigheter som en ren teknisk-administrativ fråga. Att utreda 50 myndigheter på ett gediget sätt är heller knappast möjligt med alla de perspektiv som behöver tillföras när statliga myndigheter ska organiseras. I en intervju bekräftar utredaren Ulf Bengtsson just detta, när han till exempel säger att utredningen inte har beaktat lokaliseringsperspektivet i bemärkelsen vad myndigheterna idag betyder för respektive ort och vad den förändring som föreslås kan tänkas betyda för de olika orterna. Det går knappast att prata om samhällsekonomisk kostnadseffektivitet utan att ta med ett sådant lokaliseringsperspektiv i analysen.
Vi ställer oss också undrande till förslaget att lokalisera den nya myndigheten till Stockholm med möjlighet att även ha verksamhet i Göteborg. Utredarens argument för detta är både svaga och trångsynta. Utredaren anför att 50 procent av personalen på IAF pendlar från andra orter, främst Stockholm. Antalet långpendlare uppges ofta sjunka när en myndighet har varit etablerad på en ort i ett antal år. Endast två myndigheter som varit etablerade i minst fem år på en ort har en lika hög andel långpendlare som IAF. Det visar på rekryteringsproblem, anser utredaren.
Mot detta kan anföras att många medarbetare på IAF bor i Katrineholm och i närområdet samt att IAF har uppgivit till kommunen att myndigheten inte har några svårigheter med rekrytering. Vidare får Katrineholm anses ligga nära Stockholm, något som utredaren själv påpekar, vilket betyder att det är lätt att pendla mellan de båda orterna. Tåget tar enbart 50 minuter. Därav den över tid höga andelen pendlare. Dessutom har arbetsmarknadspolitiken under flera år betonat att arbetsgivare och arbetstagare ska vara flexibla och nyttja nya digitala lösningar som medger distansarbete. När en myndighet som IAF har tagit till sig denna uppmaning ska den nu alltså straffas för det. Det är ett bräckligt och bakåtsträvande argument som utredaren här anför.
Utredaren skriver också att ISF:s omlokalisering till Göteborg 2019 innebar en stor påverkan på myndighetens verksamhet och att det har tagit tid att återställa verksamheten till den nivå den hade innan omlokaliseringen. För att bibehålla en stabilitet och kontinuitet bör därför den nya myndigheten ges möjlighet att ha kvar verksamhet i Göteborg, anser utredaren.
Denna argumentation är även giltig för IAF. Även IAF:s verksamhet har tagit lång tid att bygga upp och stabilisera, vilket talar emot att verksamheten flyttar från Katrineholm. Men denna problematik förbigår utredaren helt. Och vi kan inte låta bli att undra om han gör det för att det talar emot hans förslag.
Men vårt tyngsta argument mot utredarens förslag om lokaliseringen av den nya myndigheten är att analysen enbart utgår från ett snävt myndighetsperspektiv. Vad myndighetens lokalisering betyder i ett bredare samhällsperspektiv diskuteras inte. Det finns en lång tradition att eftersträva statlig närvaro i hela landet – på landsbygden och i städerna. Detta bland annat för att de statliga jobben ska bidra till regional utveckling.
En granskning av Riksrevisionen från 2023 visar också att placeringar av myndigheter på orter utanför Stockholm har levt upp till dessa ambitioner utan att äventyra myndigheternas effektivitet. Att då, i en situation när en stor majoritet av de statsanställda redan finns i Stockholm och Göteborg – och utan att ens nämna det regionala utvecklingsperspektivet – föreslå att den nya myndigheten förläggs till Stockholm, finner vi högst anmärkningsvärt.
Om de tre myndigheterna nu alls ska slås samman menar vi att det finns starka skäl att förlägga den nya myndigheten till Katrineholm med möjlighet till verksamhet i Göteborg. Dels blir det lättare att behålla den kompetens som redan finns inom IAF, samtidigt som personalen på Delmi får ett nära pendlingsavstånd. Närheten till Stockholm ger också goda förutsättningar att rekrytera personal som motsvarar den nya myndighetens breddade behov av kompetenser.
Därtill kommer att det korta avståndet till Stockholmsregionen skapar en alldeles lagom närhet till granskningsobjekten, vars huvudsäten i många fall finns i den regionen. Och sist men inte minst innebär ett förläggande av den nya myndigheten till Katrineholm att regeringen beaktar ett bredare samhällsekonomiskt perspektiv och står upp för värdet av en statlig närvaro i hela landet.
Vi tycker sammantaget att det är oacceptabelt att IAF:s verksamhet flyttas från Katrineholm och att det kan få betydligt större negativa effekter än vad som går att utläsa av den nyligen överlämnade utredningen.
Vi ser gärna att vi kan få ett möte med civilminister Erik Slottner för att samtala kring förslaget.