Kommentar till insändaren “Inte känner jag mig utanför" publicerad den 13 februari.
Tack för din helt suveräna insändare Gunnel Malm! Jag är så trött på alla mobiltelefoner. Visst det är bra när man kan nå sina barn och de kan ringa oss föräldrar när de måste nå oss snabbt.
När jag var yngre klarade vi oss utmärkt fast vi inte hade någon mobil. Nu går i stort sett alla ungdomar med sina näsor i mobiltelefonen, man chattar och messar för fullt. Det värsta tycker jag är när människor sitter och chattar på facebook och dylikt medan man är på någon tillställning när det är meningen att man ska umgås tillsammans. Detta beteende gör ju att människor inte är här och nu längre. Man ser inte det som är runt omkring sig. Sedan tycker jag att det är väldigt oartigt! Jag vet inte hur det ska gå, men jag liknar det här med ett missbruk. Själv har jag en mobil, men tar inte med den på fest.
Om jag ska vara hemma har jag den oftast inte ens i gång. För mig känns det viktigt att jag är närvarande till hundra procent för människorna som jag möter i det verkliga livet och framför allt för mitt barn!
Anna Eriksson