Det märks att valet börjar närma sig i Sverige. Debatten om skola, vård och omsorg börjar ta fart! Kvaliteten på de privata alternativen har varit skiftande och tyvärr inte alltid bra. Valfrihet är ju visserligen bra att det finns, men till bekostnad av vad?
Tyvärr ser jag det som en nödvändighet att sätta press på privata och offentliga företag för att en förbättring ska kunna ske. Ofta så rör det sig om svaga och utsatta människor som drabbas, men som inte kan föra sin talan. De tiger och lider i det tysta i stället, tills tidningarna slår upp braskande rubriker om vanvård! Tråkigt att det går att profitera på människor i samhället. De privata alternativen är ju vinstgivande.
Skolan bör föras över på statens ansvar. Det ska inte hänga på var man bor, på vilken kvalité man får på sin undervisning i skolan! Däremot anser jag att det är bra att det finns privata alternativ när det gäller vårdcentraler. Då kan ju patienterna själva välja den bästa vården utifrån sina egna krav och önskemål. Det piskar på de landstingsdrivna vårdcentralerna att ge en bättre kvalité på vården till patienterna. Sverige behöver lite av Gnosjöandan för att få fart på småföretagsamhet och skapa arbetstillfällen i Sverige. Vi måste våga tro på oss själva, att vilja våga lyckas i Sverige. Till det behöver företagarna hjälp från samhället.
Fler företag behöver startas så att vi får fart på Sverige. Forskning, innovation och mångfald behövs. Välfärden riskerar att urholkas genom att många unga är arbetslösa och de som flyttar hit måste ges snabbare möjlighet att lära sig språket för att därmed komma ut snabbare på arbetsmarknaden.
Många unga människor har i dag inte råd att flytta hemifrån, utan bor kvar hemma i det längsta på grund av att de inte har något arbete. De har heller inte möjlighet att flytta till större städer såsom Stockholm där det finns jobb, men inte bostäder. Trycket mot storstäderna är stort, och bostadsbristen är på många håll akut. Detta påverkar även företagens rekryteringsmöjligheter av personal i storstäderna. Det är dags att våga diskutera invandrarpolitiken i Sverige. Det vore bra om politikerna i årets valdebatt törs föra en saklig dialog om hur frågan om invandrare ska lösas.
Är Sverige himmelriket att bo och leva i eller är det bara en pannkaka av allt?
Lisbeth Flodqvist
Sjuksköterska, Katrineholm