Debatt: Fallolyckor dödar men bagatelliseras

Fallolyckor ett tyst folkhälsoproblem. Vi vet att de inträffar men politiker och ansvariga verkar inte inse hur allvarligt och omfattande problemet är. För fallolyckor är den olyckstyp som årligen leder till flest dödsfall, flest inläggningar på sjukhus och flest besök på akutmottagningar. 

Omkring 300 000 personer uppsöker varje år specialistvård efter att ha skadats i en fallolycka. Nästan 70 000 personer skadas så allvarligt att de måste läggas in på sjukhus, enligt Socialstyrelsen. Av dem är cirka 50 000 personer 65 år eller äldre, fler kvinnor än män. Och varje år avlider drygt 1 000 personer till följd av fallskador.

Vinter med snö, is och halka gör att runt 25 000 personer halkar varje år så illa att de måste söka akutsjukvård varav drygt 3 000 hamnar på sjukhus, enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB). I kommuner där det läggs små resurser på vinterväghållning är kostnaderna för fallrelaterade skador högre än i kommuner som gör satsningar. Fallolyckor som sker på grund av snö och is drabbar mest fotgängare. 

Vanligen handlar det om en bruten eller kraftigt stukad fot- eller handled, arm eller axel. Risken är stor att dessa operationskrävande skador nu slår undan benen på den under pandemin hårt belastade vården. 

Anmärkningsvärt är att insatserna för att förebygga fallolyckor endast utgör en tiondel av satsningarna på att förebygga trafikolyckor. Trots att de samhällsekonomiska kostnaderna för fallolyckor är så stora. Enligt MSB uppgår de till cirka 24 miljarder kronor varje år vilket är betydligt mer än kostnaderna för trafikolyckor. 

Även om det finns kunskapsluckor vet vi en hel del om hur fallskador kan förebyggas, inte minst för äldre personer. Som träning, rätt kost samt säkerhets- och läkemedelsgenomgångar. Mer forskning om fallolyckor skulle öka kunskaperna och därmed bidra till att nedbringa antalet fallolyckor.

Sverige har hittills varit framgångsrikt i fråga om att minska antalet trafikolyckor. I fjol omkom 190 personer i trafiken, att jämföra med 545 personer år 1997 då beslutet om Nollvisionen fattades. Men tyvärr saknas den politiska viljan att genomföra motsvarande satsningar på fallolyckor som främst drabbar äldre personer. Kanske säger det något om äldres status i samhället.

Den viktiga lärdomen från trafiksäkerhetsarbetet är att olyckor går att undvika. Risken att dö i en fallolycka är fem gånger högre än att dö i en trafikolycka. Frågan är hur många fler som ska dö innan politikerna vaknar och tar frågan om fallolyckor på allvar. 

Jöran Rubensson
Tidigare ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund, SPRF och expert i utredningen om Nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen.