Så här uttrycks det i kulturnämndens protokoll:
1. En utställning om året riktas mot barn och ungdomar gärna med pedagogiskt innehåll.
2. Ytterligare en utställning om året ska vara mer lättillgänglig och lockande för besökare som inte är vana vid att betrakta konst och inte kan tolka mer svårtillgängliga konstuttryck.
För att belysa vad det ska vara drar politikerna till med tre exempel på utställningar som redan ägt rum på konsthallen. Så då har väl konsthallen redan ”rätt” inriktning, eller?
Saken är den att nästan ingen av de årliga utställningarna är särskilt svårtillgänglig. Tvärtom, här visas samtidskonst av stor bredd. Vi som skriver detta är yrkesverksamma konstnärer och har en god omvärldsbevakning av den konst som görs och visas i hela landet.
Vi är väldigt stolta över att Katrineholm har en konsthall där den kompetenta personalen åstadkommer ett så inkluderande, relevant och tillgängligt program utan att tumma på kvaliteten, för de knappa resurser de förfogar över. Konsthallen har låga trösklar och konsten bjuder in och kan upplevas av alla åldrar.
Vi menar att Kulturnämnden underskattar både barn och övriga medborgare då man säger att konsten är för svår. Bildspråket är ju universellt, bild- och formkonsten kan upplevas utan ord, betraktaren behöver inte ens ha lärt sig läsa. Men såklart krävs ett öppet sinne för att ta in och uppleva konsten, och som all poesi så finns inte ett enda svar utan många möjligheter till tolkning.
Alla kan heller inte gilla allt, men precis som på biblioteket finns det möjlighet att välja eller välja bort.
Även om ingen utställning vänder sig endast till barn så är barn och unga absolut både inkluderade och prioriterade. Det behövs inte särskilda ”barnutställningar”. Barn är ofta bättre än oss vuxna på att se och upptäcka konsten. Konsthallens personal erbjuder gratis visningar, konstverkstad för barn, konstläger för ungdomar och mycket annat för att ge både barn och den konst-ovana publiken en ingång.
Nämnden har en hög ambition som förutsätter att besökarantalet ska öka i en kommun där invånarantalet samtidigt börjar minska.
Om kulturnämnden vill stödja människors möte med konsten ytterligare så är det välkommet. Men det går inte att åstadkomma på det sätt som beslutet beställer fram.
Genom att öka resurserna för information och konstpedagogik på Konsthallen och genom att stärka kulturskolans bildkonstverksamhet skulle man komma längre. Redan i dag kommer skolklasser till konsthallen, men konsthallens begränsade resurser gör att de bokningsbara tiderna snabbt tar slut.
Den konstnärliga friheten är en del av yttrandefriheten och principen om armlängds avstånd syftar till att värna den friheten. Som många skribenter redan skrivit här, är den ett viktigt skydd mot inskränkningar – från vilken politiska sida det än må vara. Fortsätt att respektera och värna armlängds avstånd för allas vårt bästa.
Vi vill uppmuntra kulturnämnden till en dialog med den kunniga personal de har. De arbetar kontinuerligt och strategiskt med att försöka nå ut så brett och mycket de kan. Ha tillit och lyssna på dem. Det är de som har den professionella kunskapen och erfarenheten på området.
Och låt publiken fortsätta att bli omtumlade och överraskade av den samtida konsten.