PISA-undersökningen 2012 från den 3 december visade att svenska 15-åringar blivit mycket sämre i matematik, naturkunskap och läsförståelse jämfört med ett 60-tal länder över hela världen.
Utbildningsministern menade att undersökningen bekräftade att Socialdemokraternas skolpolitik varit förödande. Andra lyfter fram invandringen som huvudproblemet. Vänsterdebattörer pekar på friskolor och det fria skolvalet som anledning till försämringarna. Lärarfacken och Miljöpartiet menar att lärarnas arbetssituation gjort undervisningen sämre.
Om man ska tro på PISA-undersökningen är alla förklaringar felaktiga. Vissa problem sammanhänger med globala trender snarare än svenska förhållanden. Det verkar som om all världens elever blivit något sämre. Skolan betyder kanske mindre än förut. Trenden är särskilt tydlig i utvecklade länder som USA, Nordeuropa och Australien.
Att den svenska skolan under lång tid skulle ha varit i förfall stämmer inte. I själva verket har Sverige legat på en genomsnittlig internationell nivå fram till för några år sedan. I PISA 2012 framkommer att socioekonomiska faktorer snarare än invandring förklarar många elevers dåliga resultat. Att friskolorna skulle vara en anledning till försämringarna får heller inget stöd i undersökningen. De svenska lärarna har enligt PISA 2012 genomgående lång erfarenhet och stor kompetens. Att söka svaret på skolans problem i deras låga lön eller dåliga utbildning får således inget stöd i undersökningen.
PISA-undersökningen avfärdar således många av förklaringarna till den svenska skolans elände men föreslår inga alternativa förklaringar eller lösningar. Skolverket pekar i sin tolkning av resultaten på att problemen uppkommit nyligen och att många lämpliga åtgärder verkar finnas inom ramen för skolväsendet. Det handlar om satsningar på pedagogik, nationella prov, fortbildning av lärare, god ordning etcetera. Det hjälpte upp resultaten på 1990-talet och tål att prövas igen. Regeringens reformpaket kanske biter på detta så småningom.
Den svenska skolans verkliga problem är i stället att en fjärdedel av eleverna inte klarar ens lågt ställda krav på resultat. Det är fler än något annat jämförbart land och utgör en tickande framtidsbomb. Problemen är nog större än ungdomsarbetslösheten och övermäktiga för skolväsendet. I stället krävs någon slags nationell kraftsamling.
Emmeritz Berger
Debattör, fil dr i psykologi,
före detta undervisningsråd