Samtliga vårdavdelningar var överfulla. Sju patienter övernattade på akutmottagningen. Med alla journalister midsommarlediga missades möjligheten av ett reportage där någon valfri chef igen kunde meddela hur patientsäkerheten aldrig varit hotad.
Måndag morgon sökte en av nattsköterskorna omedelbart upp sin husläkare och är idag sjukskriven.
Landstingets politiker medger nu för tiden sin oro för personalens arbetsmiljö. Därför att man är alltför få och patienterna alltför många. Därför vill landstinget, efter senaste tidens mediala turbulens stänga akutvårdsavdelningen som delar personal med akutmottagningen, så att akutmottagningen till varje pris kan hållas öppen hela sommaren.
Efter sommaren vill man sedan låta akutvårdsavdelningen likt Fågel Fenix uppstå ur askan, fast nu med personal som arbetar deltid men med full lön. Erbjudandet gäller inte dem som önskar fortsätta dela sin tid mellan mottagning och avdelning. De får kämpa vidare med oförändrade villkor.
Ett effektivare sätt att hota akutmottagningens fortsatta existens går knappast att uppfinna.
För trettio år sedan ansågs svensk sjukhusvård vara bäst i världen. I dag är den sämst i Skandinavien. Ingen förstår varför verkar det som. I Sörmland står över etthundra sjukhussängar tomma i brist på personal. Av detta följer midsommarhelgens händelser och liknande varje vecka.
Varför inte landstingsstyrelse och fullmäktige till de tjänstemän och verksamhetschefer som delegerats uppgiften att sköta sjukhusvården meddelar att valet är enkelt:
Antingen sköter ni jobbet eller är ni beredda på att ansvaret på ena eller andra sättet utkrävs. Det är lika svårt att förstå som att patientsäkerhetsvårdande myndigheter står handlingsförlamande.
Den representativa demokratins grundkonstruktion handlar om att landstingsfullmäktige (i vårt fall) stiftar lagar; att tjänstemän genomför fattade beslut; att patientsäkerhetsskyddande myndighet (Inspektionen för Vård och Omsorg) dömer och att journalister granskar.
Förstnämnda fungerar inte alls; medierna en anings litet. Demokratins skyddsreflexer har för sjukhusvårdens del helt eller delvis dött bort.
På läkarspråk skulle det heta demokratisk areflexi.
Anders Mansten
anestesiläkare och landstingsledamot