Konflikten i Demokratiska republiken Kongo är en av de dödligaste sedan andra världskriget med över fem miljoner människor döda.
En av orsakerna till att konflikten fortgår är hanteringen av landets naturresurser. DR Kongo är ett rikt land när det kommer till exempelvis mineraler. Ändå lever stora delar av befolkningen i fattigdom, utan tillgång till fungerande samhällsservice. Våld fortsätter att slå sönder samhällen och vapenspridningen är stor. Genom den ständigt pågående lågintensiva konflikten kan naturresurserna exporteras ut från DR Kongo utan att de kommer befolkningen till godo. Samtidigt får vi i exempelvis Sverige tillgång till billig teknik och företag runt om i världen gör stora vinster.
Landet är fast i en ond cirkel som måste brytas. Befolkningen har rätt till säkerhet. Säkerhet skapas inte genom mer vapen som leder till en ökad militarisering, utan genom hållbar utveckling som gynnar hela befolkningen. Hållbar utveckling leder till säkerhet genom att förbättra tillgången till exempelvis sjukvård, skola och mat.
I höstas besökte vi vår systersektion IKFF DR Kongo. De poängterar hur vi alla, även omvärlden, är en del av denna komplexa konflikt. Det betyder att vi alla har ett ansvar. Vilka svenska företag verkar i landet? Vilka produkter köper vi och vilka krav ställer vi på att dessa produceras utan exploatering?
Handel kan leda till minskad fattigdom, men inte per automatik. Företag som verkar i en region där en väpnad konflikt pågår måste ha stor kunskap om hur deras verksamhet påverkar situationen i landet. Utgångspunkten måste alltid vara att inte göra någon skada. Det är det minsta vi kan begära. Tillväxt leder inte heller automatiskt till att alla i ett land får det bättre. Detta är tydligt även i andra länder där IKFF finns, till exempel i Nigeria och Colombia. En liten del av befolkningen blir allt rikare, men många blir också fattigare. Det leder till ökade spänningar vilket kan späda på en konflikt.
I dagarna har en positiv vändning skett då M23 rebeller har lagt ner sina vapen. Men eldupphör är inte lika med fred. Inte ens ett fredsavtal skulle vara tillräckligt. Fred måste byggas och är en process som tar lång tid. En väg framåt är att stödja och lyssna på det civila samhället i DR Kongo. Många organisationer gör ett fantastiskt arbete, ofta under svåra och farliga förhållanden. Det gäller inte minst kvinnoorganisationer. Kvinnors makt och deltagande måste öka för att få till en förändring och för att bygga en hållbar fred.
Malin Nilsson, ordförande Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF