Under året som har gått har flera fruktansvärda fall av kränkningar och övergrepp uppmärksammats i media. Inte minst har flera grova våldtäkter på unga tjejer, där gärningsmännen sedan har friats i domstol, varit föremål för en het debatt och väckt avsky hos allmänheten. Frågorna har varit många och vi är många som har deltagit i debatten, reagerat och påtalat vikten av att markera vilka normer och värderingar som vi vill att vårt samhälle ska präglas av.
Hellre fria än fälla, är svensk domstols rättesnöre och så måste det vara. Men när en domstol friar en part, fälls eller skuldbeläggs en annan. Det verkar vara så att domstolens ledamöter i stor utsträckning styrs av sina egna förutfattade meningar om mäns och kvinnors sexualitet. Vi har inte kommit längre än att vi fortfarande ställer lägre krav på män och killar än vad vi gör på kvinnor och tjejer, som vi ställer orimligt höga krav på.
Att lagen nu är ändrad och att det sedan 1 juli är betydligt lättare att bli fälld för våldtäkt är bra och på tiden. Men man kan befara att domstolarna fortfarande har en resa att göra. Att vi fortfarande i domstolar kan uppleva advokaters frågor om flickors klädsel, sexvanor, om vad de sa, om hur tydliga de var, berusade, inbjudande, fortfarande spelar roll är fel. Varför, inte samma frågor ställs till förövarna i lika hög utsträckning är obegripligt. Att åklagaren har att bevisa skuld, är helt rätt i en rättsstat, men att vi fortfarande lägger moraliska värderingar på hur tjejer beter sig är otidsenligt. Vi utgår från att det hjälper att skärpa lagar, men vi är rädda för att om vi inte samtidigt skärper kraven på hur våra rättsinstanser arbetar finns det risk för att lagstiftarna än en gång blir besvikna.
Vi moderatkvinnor hävdar också att det måste till något mer. En nationell samling kring en önskan, en vilja att få ett stopp på våldet mot flickor och kvinnor och en insikt att ansvaret måste tas av alla, och från början. Att arbetet måste börja redan i hemmen i de små samtalen med våra barn, inte bara prata med dottern om att hon ska vara rädd om sig. Vi måste också prata med våra söner om värderingar och jämställdhet, om respekt för andra, om gränsen mellan rätt och fel. Rusta dem för att stå emot grupptryck och vi måste ge våra barn en värdegrund som håller att stå på. Det arbetet måste ständigt pågå.
Ann Landerholm (M)
Ordförande, moderatkvinnorna i
Södermanland