Kommer ni ihåg när det fanns trygghet i samhället? När alla som blev arbetslösa kunde stämpla tills de hittade nytt jobb och när en som var sjuk kunde vara hemma tills hen blev frisk. Det är ett tag sedan, år 2006, ungefär då högern tog över.
Redan på 1990-talet försökte samma höger genomföra förändringar men då var vi inte mogna för individualism. Eller kanske egoism? Är det inte så det ska kallas när empati, hänsyn, solidaritet och trygghet bara blir ord.
I dag kan ingen känna sig trygg på jobbet. Du kan när som helst bli av med det. Förr arbetade många av oss inom samma företag och bransch hela livet och trivdes vi inte var det bara att byta yrke. I dag är alla arbetsplatser så slimmade att folk bokstavligen går på knäna.
Fast det är klart när man hör Anders Borg säga att "sossarna kommer att slå hål på kärnan i välfärden", då blir man ju lätt mållös. Välkommen ut från Rosenbad, kära Anders Borg, lite studiebesök i verkligheten skulle göra dig gott.
Hur mycket som helst har jag hört om hur många fullkomligt dignar under det som allmänt kallas "arbetslinjen". Vem som sedan ska skaka fram alla de jobb man förväntas söka, är kanske lite oklart.
I alla fall kan en människa vara timanställd på låt oss säga 90 procent, då vill man gärna stämpla upp till heltid, men då måste man också söka heltidsjobb.
Men kanske jag vill ha kvar det nästan heltid som jag har, men sådant tas ingen hänsyn till. Utan det är bara att göra som reglerna säger annars blir det varning, sänkt ersättning och kanske avstängning.
Nu kan man ju undra hur någon som jobbar heltid ska hinna med att söka andra jobb. Fast det är väl ointressant. Och förresten vilka jobb var det man skulle söka? Jo just det. Ett nere i Skåne och ett uppe i Norrland så man måste ligga borta i veckorna.
Och är stämpeldagarna slut då måste man ha ett nytt arbete annars återstår bara socialen. Kan inte säga annat än att det är skönt att vara pensionär i dag så jag slipper ovanstående krångel och oro. För hur mår en människa när tryggheten är borta? Och okunskapen om hur andra har det, eller ska jag skriva ointresset, firar ibland triumfer när man kallar folk som inte hittar jobb för parasiter eller röstar mörkblått för att man själv inte fått det sämre.
Så jag avslutar med att påpeka att; nej du har inte fått det sämre just nu men välkommen i det andra gänget om du blir arbetslös eller sjuk. Och även om det låter konstigt i vissa kretsar har arbetslösa, sjukskrivna, funktionshindrade och pensionärer rätt att leva trots att de inte arbetar.
Gunnel Malm
Vänsterdebattör