Urban Lundin skriver i Katrineholms-kuriren (24/9) att djurhållningen av våra boskap måste förbättras. I samma replik säger han att han inte ägnar en sekunds tanke över hur djuren, vars kött han håller i sin hand, har haft det.
Detta till synes motstridiga förhållningssätt till djur är något som vi alla får lära oss när vi växer upp, även jag. Av min mamma lärde jag mig att klappa katten fint och min pappa visade mig hur jag skulle knäcka nacken på aborren.
Köttnormen – att det är naturligt, normalt och nödvändigt att äta kött – är något som vi matas med av föräldrar, skolan och företagen som säljer oss köttet. Vi lär oss att mjölken är något som kon "ger" oss, att älgarna i skogen är en "naturresurs" som vi fritt kan ta av och att det är rätt att spärra in djur under hela deras liv för att vi "behöver" köttet.
För mig tog det många år att utveckla en ny syn på djuren. Långsamt började jag förstå att vi sätter oss över djuren enligt devisen "makt är rätt". Istället började jag se djur som någon istället för något.
Urban nämner att viltolyckor är ett problem vilket nog alla kan hålla med om. Det är symtomatiskt på vårt förhållande till djur att lösningen på problemet är dödande, närmare bestämt jakt. Om problemet istället hade varit bilolyckor då skolbarn gått ut i vägen hade knappast lösningen varit att skjuta av barnen. Nej, då hade det föreslagits till exempel bevakade övergångsställen eller något som förhindrar barnen att gå ut på gatan. Det är den enorma skillnaden mellan att betrakta levande kännande individer som någon eller något. Om vi ändrar förhållningssätt till djuren så tror jag att vi kan komma på lösningar som inte innebär döden för en av parterna. Till exempel kan ekodukter (viltbroar) och utökade stängsel vara del av lösningarna för att undvika viltolyckor.
Jag är övertygad om att vi alla i grunden vill djuren väl. Men djuren kommer att utnyttjas och dödas på fasanfulla sätt tills vi börjar ifrågasätta de motstridiga idéerna kring djur som vi matades med som barn. Då har vi möjlighet att övergå till en kärleksfull kost som inte längre behöver innebära att någon bragts om livet.
Martin Smedjeback